If you truly love nature, you will find beauty everywhere.

  • Foto

De senaste veckorna har bjudit på moln, moln och moln. Inte en fin solnedgång på flera veckor. Inte förens i onsdags. Jag spenderade eftermiddagen med bokskrivande samt design- och innehållsstrategier till bloggen och när jag tittade ut genom fönstret var himlen aprikosröd. 

En minut senare stod jag i hallen med kameraväskan över axeln. I sällskap av Han med stort T gick jag den korta biten till närmaste äng.

dsc_1989

När vi klev över backkrönet möttes vi av detta.

dsc_1987

Och den utsikt som mötte oss till vänster fick mig nästan att tappa andan. Det blir inte vackrare än så här.

dsc_1994

Mitt på ängen finns en liten kulle. Numera vet jag även att den är omgiven av taggbuskar. Några rivsår senare satte vi oss på en sten och njöt av utsikten.
“Det här vill jag göra varje dag,” suckar jag och han med stort T suckar också.
“Ja, ja”, muttrar han. Vi delar inte helt fascinationen över naturens skådespel, men varje gång han gör mig sällskap värmer det lite extra i hjärtat.

dsc_2000

dsc_2003

Jag är så tacksam över hur vi bor, att jag har magiska vyer precis utanför huset. Mer krävs inte för att jag ska känna mig sådär löjligt lycklig.

0
Fortsätt läsa

Ett ord för 2017 – Närvaro

Jag älskar att planera. Skriva listor, göra strategier och fylla i kalendern. Det kan ofta bli ganska stora och tidskrävande projekt när jag drar igång. Men ibland kan det enkla vara det bästa. 

Ett enkel sätt att skapa medvetenhet om något kan till exempel vara att ha en liten lapp i fickan. När jag studerade Entreprenörskap inom idrott och hälsa fick vi ett kort där vi skrev ner vårt största mål, kortet hade jag sedan i plånboken som en ständig påminnelse.

Men det kan bli ännu enklare; ett ord. Blev påmind om detta hos Sandra Hjort, en ny favoritbloggare hos mig. Det går alltså ut på att välja ett ord som sätter tonen för 2017. Mitt första val blev fokus; fokus på nuet och fokus på långsiktiga målsättningar. Samtidigt känns ordet minst sagt slitet, som om det åker fram i brist på bättre.

Mitt slutliga ord blir närvaro. Närvaro är en förutsättning för att lyckas med alla andra planer. Närvaro skapar fokus. Fokus på det som är viktigt just då. Det är något jag ständigt jobbar med, att vara i nuet. Han med stort T har nog aldrig sett en hel film utan att jag rest mig från soffan minst tre gånger. Eller börjat diska och tvätta i tron om att det är viktigt just då. Jag vill verkligen att 2017 ska bli året då jag landar i mig själv. Året då jag inte stressar över småsaker. Året då jag inser att allt har sin tid och att det där nuet är det som är viktigast.

0
Fortsätt läsa

Julafton Del 2

Jag inser att jag nog aldrig tagit så lite bilder på en julafton, men det får anses vara ett gott betyg. Jag har helt enkelt haft viktigare saker för mig. Jag lyckades uppenbarligen bra med att slappna av och njuta av nuet. 

Efter firande hos svärföräldrarna styrde vi alltså mot min familj. Julafton har jag alltid firat med familjen samt mormor och morfar med undantag för två julaftnar vid varmare breddgrader. Sedan två år tillbaka även med Han med stort T, att dela på oss vid jul har aldrig känts som ett alternativ.

Det kändes förstås extra bra att få krama om familjen just den här dagen. Jag har saknat dem lite extra och tänkt mycket på de traditioner vi har.
“Nu skrattar morfar så det ekar i huset när Långben frågar vem som kör egentligen.”
“Nu börjar Ferdinand och mamma kommer gå från tvn eftersom hon tycker synd om honom.”

Vi lyssnar på julmusik och dricker ett glas Prosecco medan julbordet förbereds. Jag har alltid varit kluven till alkohol i juletider men när jul firas i enbart vuxet sällskap måste ett glas få vara okej.

Min bror hade förstås inte ätit på länge och tjatade som vanligt om att få börja ta av julbordet. Hans första tallrik till vänster, det finns inget stopp i den killen. Jag själv siktade in mig på tre sorters lax, Janssons frestelse och revbensspjäll.

dsc_1963

I år kom vi överens om att köpa färre paket än vanligt, skillnaden är nog dock marginell. Jag och T fick mycket gemensamt; en vas, en gjutjärnsgryta och solkräm inför vår resa för att nämna några saker. Vi fick även ytterligare ett år som faddrar hos Plan och vi köpte en get till mina föräldrar. För mig har det de senaste åren varit en självklarhet att köpa gåvor till de som behöver dem mest, nästa år hoppas jag kunna göra något mer än så.

Kvällen flöt sedan på med Svensson, Svensson, saffranskaka, kortspel och prat om stort och smått. En perfekt julafton helt enkelt!

0
Fortsätt läsa

Tid att komma ikapp

Varje år lämnar julen mig med en viss tomhet. En stark längtan har fyllt mig sedan de första vissna löven nått marken och mörkret omslutit oss. Så plötsligt är allt över, som när man kommer hem från semestern och inte har något specifikt att längta till.

Mellandagarna använder jag till att komma ikapp. Gå långa promenader i dagsljus. Träffa vänner. Sova ut, reflektera, fundera, göra. Skriva, mycket. Om stort och smått. Kravlöst.

Den senaste veckan har vänner och familj kommit och gått samtidigt som vi sysslat med renovering och annat energikrävande. För en introvert person som jag behövs tid att komma ikapp. Idag hänger jag framför datorn med hopp om att skriva ner de formuleringar som flödar i mig. Jag har stora planer för mitt skrivande under 2017 och tänker att jag börjar redan nu.

 

0
Fortsätt läsa

Julafton i bilder

Vilken julafton vi har haft! Den blev precis som jag förutspådde och jag njöt av varenda sekund. Det viktigaste för mig är att få vara med dem jag älskar och framförallt få en lugn dag. Det blir lätt stressigt att spendera julafton på två ställen men tack vare gott om tid på båda ställena blev dagen precis så lugn och fridfull som jag önskade.

Vid tolv rullade bilen in på svärföräldrarnas uppfart och vi startade dagen med glögg samtidigt som julbordet förbereddes. Den obligatoriska parbilden fotades utomhus och jag inser i efterhand att det lika gärna kunde varit midsommar. Aldrig har jag sett så gröna åkrar i december.

vi

dsc_1876

Vi äter dubbla julbord på julafton, ett hos svärföräldrarna och ett hos min familj. Det innebär givetvis att dagen spenderas i konstant matkoma. Som väl är har vi väldigt olika touch på julborden vilket gör att vi slipper äta exakt samma sak två gånger. På julbord nummer ett stod bland annat vildsvinsjulskinka, rökt vildsvin, hjortköttbullar, älgkorv och revbensspjäll på vildsvin. Spjällen var min favorit!

Han med stort T, Otilia och Pelle.

Vi avslutade med en kopp kaffe innan vi drog igång det årliga julklappsspelet. Precis som förra året kammade jag hem mitt eget bidrag i form av ett kakfat i tre våningar. Pelle vann spelet Kortslutning vilket vi testade innan det var dags för Kalle Anka. Vi kröp ihop i deras lilla tv-rum som är så lågt till tak att jag knappt kan stå upprätt. Det var precis som förra året bland det mysigaste på hela dagen.

dsc_1911

dsc_1909

När Kalle Anka gick mot sitt slut hade Elisabet dukat upp kaffe och socker- och kanelkaka. Vi kröp upp i soffan och pratade om livet i skenet av fotogenlampan. När den sista klunken var uppdrucken drog vi oss vidare mot min familj. Eller snarare andra familj, jag har ju lyxen att ha två familjer jag känner mig som en del av. Bilder från det kommer i ett annat inlägg. Nu ska jag istället packa upp julklapparna, städa, tvätta och annat kul som inte hunnits med eftersom vi spontant spenderade juldagen och annandagen med att renovera.

0
Fortsätt läsa

God Jul!

God jul alla fina vänner där ute!

När det här inlägget publiceras skulle jag gissa att jag snart roffat åt mig den första tallriken med julmat. Det blir lax i mängder, vildsvinsskinka och andra delikatesser. Veden  sprakar i svärföräldrarnas braskamin och det är varmt på ett sätt som det bara blir i vedeldade hus. Om en liten stund kommer han med stort T sucka över hur mätt han är, att han faktiskt lovat sig själv att inte bli det. Vi ska ju trots allt äta julbord en gång till idag. Ytterligare en stund senare fylls bordet av kaffe, glögg och pepparkakor. Vi går vidare mot vardagsrummet för Kalle Anka och vi kommer definitivt diskutera vilken kortfilm som är den bästa.

Besöket kommer avslutas med julklappsspel och vi kommer säkerligen inte vara överens om reglerna. Ska alla få ett paket? Ska vi spela en runda med oöppnade paket? Vi kommer skratta mycket innan vi plötsligt inser att klockan är mycket och att min släkt väntar på oss.

En timma senare rullar bilen in på uppfarten till mitt föräldrahem. Julbord nummer två kommer nästan vara uppdukat och min bror kommer garanterat fråga för femtioelfte gången om det är färdigt. Och mamma kommer säga att gästerna får ta först trots att ingen känner sig som en gäst här. Så min bror kommer börja, precis som alla år. Kanske hinner vi äta upp innan Karl-Bertil visas i rutan, kanske ser vi det i efterhand. Någonstans här kommer jag bli otålig och vilja öppna alla paket. Jag kommer erbjuda mig att lägga alla paket under granen och givetvis läsa på etiketterna. Kommer säkert tycka att de flesta paket är till min bror och inte till mig.

Till slut kommer övriga familjen kämpa sig uppför trappan trots matkoma. Jag och min bror kommer dela ut julklapparna som varje år. Jag kommer vara sådär barnsligt lycklig att det gör ont i hjärtat. Efter paketöppning blir vi sittandes en stund och skrattar åt det kaos som uppstår när julklappspapper täcker hela golvet. Vi städar undan det värsta innan vi slår på kaffebryggaren och äter något mer. Jag håller tummarna för saffranskakan pappa gjorde förra året. Vi spelar kort långt in på natten och kanske avslutar vi dagen med ett bad i bubbelpoolen under stjärnklar himmel.

Hur firar Du jul? 

0
Fortsätt läsa

Julstöket är överstökat

Jag är så redo som man kan bli för jul. Ljusstakarna är uppe, julmusiken igång, granen klädd och julgodiset färdigt. Och uppätet. Jag hade mer tid i början av december och tjuvstartade därför med det mesta redan då. Det innebär förstås att julkänslan är på topp efter allt fixande.

I onsdags förra veckan slog jag slag i saken och snodde en gran.

dsc_1803

En gran så stor att den inte går att få med på bild. Den stor i köket och trängs med matbord och stolar. Men jag vill ha den där eftersom jag spenderar den största delen av min vakna tid vid köksbordet med allt från bloggprojekt till kreativt skrivande och paketinslagning. Det kanske bästa med årets gran är de trådlösa ljusen som enkelt styrs med fjärrkontroll. Trots att människan har landat på mars och man kan bota cancer är jag nästan chockad över denna fantastiska uppfinning!dsc_1847

dsc_1812dsc_1813

dsc_1859

Min härliga tomtetrio.

I år gick jag bananas med paketinslagningen och det är definitivt GDKs fel. Numera kan jag inte göra någonting utan att låta min kreativa ådra få komma fram.
“Det är ju bäst att du som är GDKare klär granen,” sa till och med Han med stort T.

dsc_1849

dsc_1811

En del paket har fått egentillverkade etiketter och perfekt vikt papper. Andra är det närmaste ihopkastade. Mitt tålamod är efter några stressiga veckor i botten och jag har minst sagt prioriterat annat än paketinslagning.

dsc_1844

Paketen har jag slagit in i sällskap av dessa två. Kartongerna har jag snott med mig från ICA. Det är alltid kul att byta ut ursprungskartongerna så att mottagaren inte kan lista ut vad paketet innehåller utan att öppna.

dsc_1842

Ozzy har en förkärlek till tejp. När han flyttade in hos oss åt han tejp från våra flyttkartonger och vi hittade tejpspyor lite här och var.

Igår jobbade jag mitt sista pass på ICA inför julen och nu ska jag njuta av ledighet! Jag firade in detta på bästa sätt med sovmorgon, fika hos svärföräldrar (sån lyx att ha sånna att spontanfika med, älskar!), en promenad, akrylmålning och avslutade kvällen med gyrosrulle, cava och julfilm. Jag börjar redan nu känna mig utvilad och ser fram emot att ladda batterierna ännu mer den närmaste veckan!

 

 

 

0
Fortsätt läsa

En lista om 2016

Den senaste tiden har varit tungrodd. Min energinivå har varit på minus och jag har legat i soffan de få timmar jag inte sovit, pluggat eller jobbat. Men en lista har jag till slut kämpat ihop, frågorna har jag lånat från bloggfavoriten UnderbaraClara

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut? Började plugga på universitetet, åkte ensam till Sydafrika och volontärarbetare, blev en del av MARÖs studentutskott och projektledare för EX17.

Genomdrev du någon stor förändring? Att börja plugga var nog för mig ingen jättestor förändring, däremot otroligt viktigt att ha upptäckt vad jag verkligen brinner för.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja mina fina vän Sofia är nu mamma till en liten pojke.

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?  Midsommardagen. Minns att det var strålande sol och att jag började dagen med en promenad för att mota bort den lätta huvudvärken från kvällen innan. På eftermiddagen åkte jag och T hem till svärföräldrarna i sällskap av min familj. Vi satt på deras stenlagda uteplats och drack rykande kaffe, kall saft och åt hembakad paj. Några timmar senare besökte vi ett dagen-efter-midsommarfirande mitt ute i skogen (himla bra grej!). Vi åkte motorcykel dit, den solvarma vinden smekte kinderna, rådjuren tittade på oss när de spatserade på åkrarna och allt var löjligt perfekt. Vi avslutade dagen med ett dopp i poolen. Jag minns hur lugn och lycklig jag var den här dagen. Att jag fick nypa mig i armen för att förstå hur fantastiska människor jag har runt omkring mig. Det är få förunnat att ha både underbara föräldrar och svärföräldrar som dessutom kommer väldigt bra överens.

13118000_830722380366436_1075181192_n

Dog någon som stod dig nära? Nej.

Vilka länder besökte du? Sydafrika för två veckors volontärarbete i Balule Reserve. Jag hade bestämt att de pengar jag sparat ihop tidigare somrar skulle gå till något riktigt häftigt. Sydafrika är utan tvekan det vackraste land jag besökt och jag ser fram emot att resa tillbaka om några år. Kanske i framtiden ta med hela familjen på safari?

Bästa köpet? Min Nikon D7200 eller min MacBook Air som underlättar min vardag enormt mycket.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Många saker. Jag är en högkänslig person som blir lycklig av småsaker som solnedgångar, skrattande barn som skuttar över gatan, när katten somnar hos mig i soffan, när en vän skickar ett spontant sms bland mycket annat.

Saknar du något under år 2016 som du vill ha år 2017? En bra träningsrutin. Jag vill träna få men hårda pass och framförallt få lite resultat igen. Hoppas också på att den där balansen i livet ska infinna sig ordentligt.

Vad önskar du att du gjort mer?  Varit mer i nuet. Struntat i andras åsikter. Sagt ifrån mer.

Vad önskar du att du gjort mindre? Stressat med saker som inte är bråttom.

Favoritprogram på TV? Ser aldrig på TV men har fastnat för serier såsom Designated survivor och West World. 

Bästa boken du läste i år? Björnstad av Fredrik Backman. Just nu lyssnar jag på Ibland mår jag inte så bra av Therese Lindgren och den blir nog en favorit också även om den ofta är jobbig för mig som kan känna igen mig i mycket.

Största musikaliska upptäckten? Vet faktiskt inte, jag är tyvärr inte så musikintresserad. Men Mares låtar har gått på repeat i bilen för att jag ska vakna till.

Vad var din största framgång på jobbet 2016? Att jag blivit erbjuden en fast tjänst på flera av de ställen jag varit anställd på känns förstås kul även om jag tackat nej. Största framgången för mig är däremot att jag lärt mig väldigt mycket om mig själv och vad jag verkligen vill göra.

Största framgång på det privata planet? Att jag vet vad jag vill med livet och att jag kommer ge mig fan på att nå dit. Att jag får leva med han med stort T.

Största misstaget? Att boka upp för mycket i kalendern och inte ha tid att njuta av fritid.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare.

Vad spenderade du mest pengar på? Mat. Men bortsett från det har jag köpt ny kamera och dator, lagt en stor summa på volontärresan samt betalat resan till Mexico som blir av nu i vinter.

Något du önskade dig och fick? En övernattning på Mauritzberg slott tillsammans med Han med stort T.

Något du önskade dig och inte fick? En ritplatta.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016? I år fyllde jag 20 år och bjöd mina föräldrar, bror, svärföräldrar, morföräldrar samt mina närmaste vänner på middag. Vi hade mingel med snittar och bubbel på övervåningen innan vi åt en god middag.

12934956_1331720706844655_746163603_n

Dagen efter firade vi med några kompisar och gjorde en gigantisk mojito som välkomstdrink.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Om jag hade varit lite mer i nuet och varit mer avslappnad. Jag har verkligen lärt mig mycket det här året och tagit alla chanser som dykt upp, kanske att jag borde påmint mig själv om hur priviligerad jag är.

Vad fick dig att må bra? Att jag har litat på magkänslan.

Vem saknade du? Jag saknade väldigt många de veckor jag befann mig i Sydafrika. I övrigt har jag saknat mina närmaste vänner som jag inte träffar så ofta som jag önskat.

De bästa nya människorna du träffade? Jag har lärt känna helt fantastiska människor på LiU och GDK. Framförallt de tjejer jag umgås mest med men även andra inspirerande personer som gör skoldagen extra rolig.

Mest stolt över? Att jag följt mitt hjärta och gjort det jag velat även om andra haft andra åsikter. De flesta tycker till exempel att det är idiotiskt att tacka nej till en fast anställning medan de för mig trots allt var rätt självklart.

Högsta önskan just nu? Att 2017 blir ungefär som 2016 men också året då jag botar min konflikträdsla, börjar frilansa samt skriver färdigt min bok.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Inte vara så konflikträdd. Vara bättre på att höra av mig till de vänner jag inte träffar så ofta.

0
Fortsätt läsa

Några insikter under 2016

Jag älskar att utvärdera och reflektera. För mig innebär det kunskap, kunskap om vem jag är, vem jag varit och vem jag vill vara. 2016 har i efterhand varit ett år fullt av viktiga beslut. Det har varit ett fantastiskt roligt år, men också året då jag insett att jag måste prioritera om för att leva och inte bara överleva. 


Jag kommer aldrig att räcka till.
Allt för ofta känner jag mig otillräcklig. Det är svårt att hålla många bollar i luften. Jag kommer alltid att göra någon besviken, det viktigaste är att den personen inte är jag själv eller dem jag håller närmast.

Jag är inte konstigare än någon annan.
I höstas besökte jag en psykolog vid några tillfällen. För att lära mig prioritera, hantera ångest och hitta verktyg för att öka min självkänsla. Min psykolog påminde mig vid flera tillfällen om att allt jag upplevt står nedskrivet i uppsatser, webbsidor, bloggar, böcker och uppslagsverk. Jag är alltså inte ensam om att ibland må som jag gör. Det är att vara mänsklig.

Hellre spy mysa än illa festa…
På den fula keps jag bar under nollningsperioden står det slagkraftiga citatet “Hellre spy än illa festa”. Det kunde inte vara mindre jag. Tror jag kämpat ihop två utgångar det här året och väldigt många fler hemmakvällar i soffan. Ska jag orka med mitt höga tempo finns inget utrymme för det, jag behöver egentid och återhämtning.

… men några glas Prosecco har ingen dött av.
Jag tror att jag och han med stort T dricker Prosecco nästan varje fredag, en väldigt härlig tradition som passar mig perfekt. Allt som oftast håller jag mig till det eftersom stress, ångest och alkohol är en kombination som är världens bästa för stunden men inte i längden. Men just den där fredagstraditionen kan vara det viktigaste på hela veckan.

Jag måste träna för min egen skull.
Egentligen älskar jag att träna men de senaste åren har jag inte gjort det. Älskat det alltså, men tränat har jag. Vilket förstås är väldigt dumt. Istället har jag tränat för att andra ser mig som en sån som tränar. Vilket stämmer, men jag vill inte vara en sån som tränar ett pass om dagen. Jag får ont och blir trött. Framförallt missar jag återhämtning och mysiga kvällar på soffan. I år har jag tränat mindre än någonsin och jag både tror och hoppas att 2017 fortsätter på samma sätt. Jag vill träna kravlöst. Jag vill styrketräna hårt på gymmet och vistas mycket utomhus. Prestationsmål har jag så det räcker i övriga livet.

 

Roliga saker blir sällan roliga när ångesten lurar bakom hörnet.
Jag älskar att ha många projekt igång (har jag skrivit det förut?). Men när det är så mycket att jag vaknar kallsvettig efter drömmar om kurslitteratur och mail som ska besvaras är inte ett enda projekt kul. Jag måste hitta vad som är lagom för mig.

Människor är sällan dumma i huvudet, bara okunniga eller dåliga på att uttrycka sig. 
Så många gånger jag suckat över inkompetenta och till synes osympatiska människor. Men jag börjar förstå att det sällan handlar om dumma människor utan helt enkelt att vi tänker och kommunicerar olika. Livet blir lite lättare om jag utgår ifrån att alla har goda intentioner.

Att ha nära till sina känslor behöver inte vara negativt.
Jag har nära till gråt och jag tar lätt på mig andras känslor. Otroligt jobbigt i vissa situationer. Men det är värt det när jag blir tårögd av en vacker solnedgång, ett gammalt par som håller varandra i handen eller en bild på ett skrattande barn.

Jag har lärt mig andra relevanta saker också. Som att Primadonna är världens godaste ost, att det är äckligt att få in avloppsvatten i källaren, att för mycket kaffe skapar tunnelseende, att många av mina närmaste vänner lär vara det resten av mitt liv, att lite skit i hörnen är bättre än ett rent helvete för att nämna några saker.

Lite favoriter från året som gått.

 

0
Fortsätt läsa

10 erfarenheter om varför feminism behövs

Jag har fram tills nu valt att undvika ämnet feminism här. Det finns egentligen bara ett skäl; för att jag vet det sitter män där ute som kanske läser det här. Som kommer tycka att jag har fel, ska sluta vara så bitter. Det kan komma finnas dem som skriver ord så grova att de får censureras. Som kommer få mig att tvivla på mitt eget värde. Men jag inser nu att det är därför jag måste skriva, för att samhällsproblem inte försvinner när man slutar prata om dem.

Linda Hörnfeldt publicerade ett inlägg om elva anledningar till att feminism behövs, Bossbloggen ett liknande inlägg och så påmindes jag än en gång om hemsidan 33 anledningar. Och jag börjades påminnas om egna erfarenheter:


Nattklubbar var och varannan gång jag är ute: Står på dansgolvet och skriksjunger på någon schlager, tycker livet är en fest. Salongsberusad och lite till. Plötsligt påminns jag om att jag måste vara försiktig och slutar dricka. Inser att jag i berusat tillstånd är chanslös mot de unga män som granskar oss tjejer mot genomsyrande blickar.


Som lärarvikarie: Killar som frågar vem jag är tillsammans med, hur vårt förhållande är. Som frågar om jag har Tinder. Som ger ologiska komplimanger i hopp om att få sluta tidigare. Som frågar vad jag har för bil, ställer konstiga frågor om dem för att kunna konstatera att jag som tjej inte vet något. Det är barn vi pratar om, barn som saknar förebilder.


Att andra utgår ifrån att det är jag som lagar maten här hemma, att det är tur att Han med stort T hjälper till så bra. Som om han vore åtta år och jag hans morsa.


Nyårsafton för några år sedan: Hemmafest och nyårskyss. Berättar att jag ska sova hos en kompis och plötsligt svartnar det i blicken på honom. Du är en sån jävla hora. För att jag inte vill följa med honom hem. Han kastar något i det lilla köket, meddelar att han minsann ändå vet en knullbar tjej som bor en bit bort, att jag ändå inte är något att ha. Än idag undrar jag varför ingen annan sa något, varför de andra killarna låtsades missa elefanten i rummet.


Att jag undviker att vara ute när det är mörkt, oavsett tid på dygnet.

dsc_0084-3

Så här fri vill jag vara, oavsett ljus eller mörker.


Allt för ofta på dansgolvet: En hand (eller annat opassande) som grabbar tog om min rumpa. Tittar upp och vi är en handfull tjejer omringade av det dubbla antalet killar. Som flinar allihopa. Vill kasta drinken på dem, hoppas att glassplittret träffar dem alla. Försöker förstå logiken i alla män som säger sig vara för jämställdhet, att de inte är som dessa män. Försöker förstå hur dansgolvet ändå svämmar över av dem.


Att jag nästan varje månad hör kommentaren Har du mens eller?! Ta en bit choklad! så snart jag reagerar på något. Av personer i min närhet som jag vet vill mig väl men som inte vet bättre.


När jag jobbade inom hotell och restaurang: Ett tiotal män njuter av middagen när den ena plötsligt säger; Vad fin du är, jag har en dotter i din ålder. För att de som hör skrattar och skålar.


Samma kväll, en annan man: Vad fint ni har ordnat med allt, du är fantastisk! varpå en hand grabbar tag om min rumpa. För att de andra nickar och skrattar instämmande. För att ingen tycker det är konstigt att medelålders män med fru och barn raggar på en ung tjej.


Varje gång jag tänkt skriva det här: Det här är normalt, ingenting att bli arg över. Det finns tjejer som blivit utsatta för värre. Att jag kommer läsa det är inlägget om och om igen innan jag klickar på den gröna knappen. Att det ligger bland alla utkast i flera dagar.

Att vara feminist borde vara självklart. Antingen är Du feminist eller så är Du emot jämställdhet.

När man pratar om feminism och jämställdhet blir det ofta på ett allmänt plan; löner, arbetsvillkor osv. Därför har jag en önskan; Om Du har personliga erfarenheter kring varför feminism behövs uppmanar jag dig att skriva ett inlägg med rubriken:

X erfarenheter om varför feminism behövs

Du kanske har en erfarenhet, kanske 100? Jag tror den ojämställdhet som präglar vår vardag blir lättare att förstå om vi kan dela med oss av upplevda händelser. I ett försök att sprida mitt initiativ skulle jag vilja be Linda Hörnfeldt, Daniela,  Spiderchick, Egoina, Rania och Johanna Nilsson att skriva ett inlägg med ovanstående rubrik.

Omslagsbild lånad av Elin Lundgren.

 

0
Fortsätt läsa
Stäng meny
Instagram