En bästa vän

Det borde vara en mänsklig rättighet att få en bästa vän. Att ha en bästa vän att berätta allt för. Hur jobbiga föräldrar kan vara, hur ont det gör när kärlek tar slut, hur ångesten ibland står upp i halsen. Eller hur kul det såg ut när mannen framför snubblade på sig själv, hur pinsamt det är var gång pappa drar ett berömt pappaskämt, hur hemskt det var när man gjorde bort sig första skoldagen. 

Jag har en sådan vän, en Jessica. En Jessica som aldrig svarar när man ringer utan ringer upp först några timmar senare, som dumt nog flyttat fyrtio mil bort, som kommer hem alldeles för sällan. Men som står ut med mina timslånga samtal om allt och inget, som peppar mig att ta stegen jag egentligen inte vågar, som får mig att inse hur jäkla grym jag är.

Idag kommer min Jessica hit efter månader ifrån varandra. Vi firar med bubbel och trerätters. Vi ska prata ikapp allt vi missat, kommer skratta ikapp tills vi inte får någon luft.

Det borde vara en mänsklig rättighet att ha någon som Jessica och jag både tror och hoppas att jag får behålla henne för alltid. Att det är henne jag kommer ringa den dagen jag känner osäker på mitt yrkesval såväl som den dagen jag plussar på stickan och allt viktigt eller oviktigt däremellan.

Om du har en sådan person inte ditt liv, glöm inte att berätta hur grym hen är! Bästa vänner är bland det viktigaste vi har.

Mot Sicilien för några somrar sedan samt midsommar 2016.

 

 

Kommentera

Stäng meny