Livet är inte kronologiskt

Jag stänger av larmet som tjuter när dörren öppnats. Sparkar av mig skorna på mattan, kastar jackan på skohyllan. Går raka vägen till köket och kaffebryggaren. Ställer upp datorn på köksön. Stannar. Det är något bekant med situationen, som om samma sak har hänt i ett annat liv. 

Ibland slås jag av känslan av att tiden står still samtidigt som den rusar iväg. Just igår var en sådan dag. Jag är flickan som rotar i skåpet i jakt på mellanmål efter ytterligare en dag i sjunde klass. Samtidigt är jag kvinnan som spontant besöker sitt föräldrahem efter en dag på universitetet. Som tagit bilen, vant parkerat på uppfarten.

Mina ben tar mig runt i huset utan att jag riktigt styr det själv. Stannar upp vid skjutdörrarna mot baksidan. Ser för mitt inre det lilla träd som låg på gräsmattan. I ett annat liv. Jag är flickan som är fem år och vill  klättra bland grenarna. Men som inte vågar klättra själv av rädsla för att falla. Samtidigt är jag kvinnan som fallit så många gånger, men som vet att det alltid går att resa sig igen.

Jag minns min brors och min glädje över den första snön. Hur vi skottade de få flingor som nått marken. Placerade allt i en hög. Hur vi spände våra små längdskidor runt vinterkängorna, klättrade upp för snöhögen vi kämpat med hela dagen. Hur vi tog fart med stavarna och åkte störtlopp. Hur vi ramlade precis nedanför backen. För att det inte fanns någon snö kvar som bar våra små kroppar. Jag är flickan som skakar av köld, som bankar på dörren med för stora tumvantar. Som får värma mig med varm saft och pepparkakor medan vintermörkret sänker sig utanför. Jag är kvinnan som tårögt tittar ut på den grå höstdagen, kvinnan som vill vara fem år igen.

Som liten ville jag bli stor, men igår kunde jag göra vad som helst för att få dricka varm saft och mysa framför en tecknad film. Kanske kommer det alltid att vara så, att vi vill ha det vi inte kan få. Som vi inte kan få för att tiden sprungit ifrån oss. Samtidigt är livet inte kronologiskt, vi reser i tiden varje dag. När vi ser andra barn leka lekarna vi lekte, när morfar berättar om sin barndom. Eller när kvinnan stirrar ut genom en glasruta och ser sitt femåriga jag klättra i ett träd.

14128661_1372711492746950_595713700_n

 

0
Fortsätt läsa

Edvin och Julia

  • Foto

Det finns vissa fotograferingar som inte går att förbereda. Eller snarare; varenda fotografering där barn ska förevigas är en sådan. I söndags mötte jag upp Edvin och Julia tillsammans med sin mamma. Deras mamma kontaktade mig för ett tag sedan och återkom i förra veckan eftersom hon inte tyckte att förskole- och skolfotona speglade barnens personligheter. Detta innebar att jag fick göra precis det jag vill; fånga bilder där barn är barn och inga stela skyltdockor.

I söndags var en sån där rå höstdag där kylan liksom letar sig in innanför halsduken och mössan. En sådan dag då man får ta några bilder för att sedan hoppa sig varm. Men vilka bilder det blev sen!

Julia njöt av att stå framför kameran och poserade en lång stund. Vi fortsatte sedan med de klassiska hoppbilderna och “springa-mot-kameran-bilderna”. När lillebrorsan ätit blåbär för en hel livstid åkte såpbubblorna fram och vi fick till några fina bilder.

dsc_0671dsc_0626lag

Bilder som faktiskt säger något om den spralliga pojken, som visar hans energi och lekfulla sida. Sidor som aldrig kan visas i de klassiska porträttbilderna fotograferade i en steril fotostudio. Jag har fler bilder på lager som kommer upp i veckan, så håll till godo tills vidare!

P.S Vill du också bli fotograferad? Kontakta mig under fliken “Kontakta mig”.

 

 

0
Fortsätt läsa

Livet är det som pågår medan jag stirrar ut genom ett köksfönster.

Fram till för några år sedan har jag varit en kvällsmänniska. Men jag antar att en flytt ut till landet har satt sina spår. Det går inte att vara vaken sent när bussen till skolan går vid sju på morgonen. Avsaknaden av gatlyktor gör även sitt, efter mörkrets inbrott finns helt enkelt inte så mycket att hitta på. 

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag fått se världen vakna till liv utanför köksfönstret. Sett det kompakta mörkret brytas en aning vid trädtopparna. Hur en strimma ljus kämpar fram mellan regntunga moln. Kämpa sig fram i dimman. Eller hur solen en vårdag kan fullkomligt explodera fram. Blända mig tills jag inte ser något och måste förflytta mig någon annanstans.

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag suckat över mörkret. Suckat för att plötsligt gapande titta upp från boken eller datorskärmen och att mötas av den vackraste av soluppgångar. Känna hur solstrålarna värmer mig och se hur köket plötsligt badar i ljus.

Nu sitter jag här ensam med grötskålen och kaffekoppen. Det är lördag och klockan är förvisso ganska mycket. Vinden viner utanför fönstret och björklöven kämpar förgäves med att hålla sig fast i de allt mer kala grenarna. Medan jag sitter här tittar jag tillbaka i mitt instagram-arkiv, inser hur många gånger jag suttit på precis samma plats som idag och förevigat livet som pågår utanför glasrutan. Inser hur många gånger till jag kommer göra precis samma sak. Inser att livet där utanför pågår på precis samma sätt oavsett vad som händer innanför husets fyra väggar. Solen kommer alltid gå upp och solen kommer alltid att gå ner. Livet är det som pågår medan jag stirrar ut genom ett köksfönster.

14240476_1799310740299762_169425484_n13704230_266376470411292_1342063636_n12950444_1724166864467278_1813530312_n12357617_204912253177601_1688872697_n917218_1037109286349192_1337476715_n

0
Fortsätt läsa

Nikon D7200 och Jag

  • Foto

Att shoppa är inte alls min grej. Trängas med andra i smala gångar eller kränga av och på kläder i provrum vars kalla ljus bränner mot huden är inte alls min grej. Ibland kan jag känna avsky mot vår slit- och slängkultur. Hellre få saker av bra kvalitet än mängder av plagg som ändå inte används.

Men det finns en sak jag gillar att shoppa, kameratillbehör. Och kameror förstås, även om min plånbok inte nödvändigtvis håller med.

Förrförra helgen bestämde jag mig för att det fick vara nog, min Nikon D7000 har varit min trogna följeslagare väl länge. Med sydafrikansk sand innanför reglagen efter en vandring i grottor och berg, med en autofokus som sannolikt kan diagnostiseras med utmattningssyndrom efter alla exponeringar och en bildåtergivning som inte alltid är good enough för mina upptåg var det dags för förnyelse.

Så jag bestämde mig strax innan vår fotoutflykt till skärgården. Innan jag plockade upp mina vänner svängde jag förbi MediaMarkt för att fem minuter senare komma ut med en ny kamera under armen.

Nikon D7200 och jag har redan blivit goda vänner. Autofokus har inga symptom på utmattning (än), fotografera inomhus utan blixt är enkelt och färgåtergivningen är fantastiskt.

dsc_0080dsc_0093

Dessa två bilder tog jag under vår första utflykt tillsammans och jag ser fram emot många fler.

0
Fortsätt läsa

Friskistouren 2016- En kärleksförklaring till träningsglädje och föreningsliv

Bland det bästa jag vet är att träna. Men det är nog ta mig tusan ännu roligare att se andra gör det. Om de andra är runt femhundra personer i alla fall. I helgen arrangerade Friskis och Svettis Norrköping eventet Friskistouren. Det här är min upplevelse och mina bilder.

Jag velade hela veckan om jag skulle delta eller inte. Huvudet har dunkat och halsen kliat till och från. Jag förstod att en hel dags träning vore rent ut sagt idiotiskt. Men gick dit gjorde jag i alla fall, med kameran i släptåg.

dsc_0216dsc_0229

Förutom träning fanns kläder att prova. Smörgåsar, kaffe med mera stod utspritt i lokalen.

Ute i gymmet var det full fart och jag fastnade såklart vid Strongman och kettlebell-delen. Så mycket glada och starka personligheter som trängdes där!

dsc_0303dsc_0240

dsc_0233

I en annan del av gymmet hängde min fina kollega Anna för en styrke-workshop. Hypertrofi, explosivitet, prehab/rehab, maxstyrka, egen kroppsvikt och statisk träning stod på agendan:

dsc_0350

dsc_0358dsc_0293

Jag älskar styrka och framförallt starka kvinnor. Jag tror att den styrka vi bygger på gymmet är rentav nödvändig för att kunna vara stark fysisk och mentalt i vardagen. Titta bara på dessa bilder:

dsc_0366

dsc_0367Gymmets konditionsdel nyttjades också, Cardio mix-passet var välbesökt och uppskattat.

dsc_0267

dsc_0314dsc_0268

På gröna mattan hölls en del workshops. Jag började min dag med passet Prepare you där vi lekte med gummiband och foam rollers. Kul och lärorikt!

dsc_0356

När jag vid fyratiden satt i bilen på vägen hem var jag glad och lycklig, om än med en ondare hals och ett lätt dunkande huvud. Men tacksamheten övervägde allt det där. Jag är så otroligt glad över allt som Friskis gör och står för. Så glad att vår gymansvarige såg potential i mig när jag som sjuttonåring drömde om en PT-karriär. Glad över de insatser Friskis gör för samhället och för de insatser vi gör för varandra. För att vi välkomnar alla medlemmar till vårt gym, för att några eldsjälar lagat kyckling och potatisgratäng till alla som deltog i helgen. För att vi är ett gym där träning och fitness inte är detsamma, för att vi har event där man får popcorn efter maten och får meditera under en filt för att orka med alla aktiviteter.

Jag önskade så att jag fick slita på Strongmanpassen, svinga tunga kettlebells och köra jobbiga intervaller. Men några dagar senare är jag mest av allt lycklig över den fantastiska träningsglädje alla deltagare, funktionärer och övriga inblandade lyckades förmedla.

 

 

0
Fortsätt läsa

Våfflor, loggor och katter

Sömnigt sträcker jag mig efter mobiltelefonen, klockan visar 08:34. Det är lördag, den första jobblördagen sedan i somras. Att vakna tidigt en sådan dag är perfekt, jag har många timmar innan ICA-kläderna ska dras på. Jag tassar försiktigt upp och släpper in katterna innan yogamattan rullas fram. Några minuter i tystnad och jag är vaken och alert. 

Lördag har för oss kommit att betyda våffelfrukost och även om jag inser att han med stort T kommer sova några timmar till drar jag igång. Smälter smör, blandar bovete- och majsmjöl med resterande ingredienser. Slår på kaffebryggaren och dukar fram.

Jag slår mig ner vid bordet och toppar omsorgsfullt våfflorna med banan, hallon och kokos. Du äter verkligen med ögonen, som T brukar säga när jag börjar äta min första våffla när han är inne på sin andra.

dsc_0156dsc_0161

dsc_0165

Medan våfflorna äts långsamt passar jag på att för femtioelfte gången skissa på en logga till min första stora uppgift i skolan. Till slut ger jag upp, tänker att det inte spelar någon roll hur många fler loggor jag ritar. Jag kommer varken bli mer eller mindre nöjd.

dsc_0166

Så jag ger upp, pussar lite på kissen istället.

dsc_0171

Någon timme senare hörs steg i hallen. Jag får sällskap av han med stort T och Elvis med stort E. Vi sitter länge vid bordet, pratar om stort och smått. Om resor, husplaner, tomtpriser och vad vi ska äta till middag imorgon. Plötsligt är klockan en bra bit över tolv och det närmar sig jobb. Jag tar en snabb dusch för att sedan återigen sätta mig vid köksbordet. Det blir våfflor till lunch också.

Det är något speciellt med helgmorgnar. Såväl lugn som förväntan hänger i luften. Det känns som tiden står still och ingenting betyder något mer än att sitta där vid bordet och njuta av rykande hett kaffe och våfflor. Så bryts förtrollningen och ICA-kläderna dras på. Men det gör ingenting när man har börjat morgonen precis som man vill ha den.

0
Fortsätt läsa

Veckans tips v.40 – Ska vi duscha mera?

Det är tre dagar kvar till deadline och pappret framför dig är tomt sånär som på ditt namn och en smiley i ena hörnet. Du borde verkligen ha satt igång för länge sedan. Men som tur är jobbar du bäst under stress, eller? 

Att vara kreativ på beställning är svårt, för att inte säga omöjligt. När jag började studera nu i höstas såg jag framför mig hur oerhört strukturerad jag skulle vara i mitt kreativa arbete. Ta mig tid varje dag till att låta inspirationen flöda. Plugga mina fyrtio timmar i veckan, gärna fördelat på åtta timmar per dag måndag till fredag. Om det gått bra? Inte alls.

Jag pluggar definitivt inte fyrtio timmar i veckan och framförallt inte åtta timmar varje dag. Varför inte då? För att kreativitet för mig inte är något som tvingas fram utan något som kommer till mig. Och den kommer sällan till mig 14.00 en onsdagseftermiddag när jag sitter redo vid datorn eller ett anteckningsblock. Den kommer till mig mitt i ett tungt marklyft, när jag ser en tant med rollator korsa ett övergångsställe, när en tonåring på bussen säger något roligt eller när jag är ensam ute i skogen utan möjlighet att skriva ner mina idéer.

Om detta pratar Ola Wallström i veckans avsnitt av nyhetsbrevet Veckans tanke som jag prenumererat på i drygt ett år. För drygt ett år sedan satt jag nämligen nervös framför datorn redo för mitt första seminarium på utbildningen Entreprenörskap inom idrott och hälsa som Ola och hans fru Anette ansvarar för. En utbildning som gav mig otroligt mycket och som jag håller färskt i minnet tack vare det här nyhetsbrevet som ges ut en gång i veckan. In och prenumerera nu!

Idag är jag hemma för att jag låta kreativiteten flöda. Hur då? Jag tänkte läsa lite bloggar, inspireras av andra, ta en lugn promenad och fotografera lite i hopp om att inspirationen kommer till mig.

0
Fortsätt läsa

Världens bästa söndagshäng

När jag påbörjade min utbildning fanns det en sak jag längtade extra mycket till; att få nya vänner med liknande intressen som jag själv. Häromveckan frågade jag om någon vill åka på fotoutflykt med mig och jag fick ett fantastiskt gensvar. Att utbilda sig handlar inte enbart om att lära sig saker, det handlar om så mycket mer. Därför blir jag lite extra varm i hjärtat över vilka fina nya vänner jag fått. 

I söndags eftermiddag mötte jag upp tre kameraförsedda vänner vid resecentrum och vi styrde mot skärgården. Jag ville ta med dem till mig favoritplats; Bråvikens naturreservat där jag har spenderat många ljumna sommarkvällar. Jag har haft picknick, jag har yogat, sprungit, gått, (försökt) meditera.

Dessvärre var inte vädret riktigt med oss och det vackraste ljuset uteblev. Men kul hade vi ändå.

dsc_9611dsc_9604-kopia

Några timmar senare styrde vi återigen bilen hem till mig. En sats chokladbollar, en kanna kaffe och många skratt senare vände vi tillbaka till Norrköping. Ett perfekt slut på en perfekt helg!

0
Fortsätt läsa

Life design, mitt bästa ord.

Life design, smaka på ordet. Att kunna skapa det liv man vill leva, att designa det efter sina drömmar och mål. Att varje dag göra medvetna val. Att påverka det man kan påverka, att ha kontroll över sina åtaganden och tankar. 

Life design har blivit ett allt mer populärt begrepp, framförallt i bloggvärlden. Sara skrev om det häromdagen, Jonna Jinton och Bucketlife låter det genomsyra hela bloggen. Att definiera life design är inte helt enkelt men jag tänker så här; Life design är att hitta mitt varför. Att göra saker som jag mår bra av och som tar mig mot mina mål, mål som jag själv har satt upp. Om jag vet mitt varför är det så mycket enklare att genomföra stora såväl som små saker i livet.

Ibland handlar min life design om stora saker; som att jag valt att bo trettio minuter från stan  och istället njuter av lugnet på landet. Som att jag studerar Grafisk design och kommunikation för att skaffa ett yrke som passar mig. Ibland handlar det om små saker; som att vara ute en stund varje dag, att jag går upp tidigt på morgonen för att äta frukost i lugn och ro.

Det är så lätt att tro att det är de stora valen som formar oss, men jag tror att det oftast är de små. Summan av alla små val är så mycket större än några få stora val i livet. Om man väljer att se på livet från den vinkeln är det så mycket enklare att förändra saker och känna att man har möjlighet att påverka saker. Då slipper offerkoftan åka på.

12383451_1117020144998305_853656924_n

Det här huset får anses vara ett av de större valen i min life design. 

0
Fortsätt läsa

Livets kontraster

  • Foto

Det är kontrasterna som gör livet. Om det är något jag älskar så är det kontraster. Kontrasten mellan att hänga på universitetet för att sedan åka hem och leva hus- och lantliv. Kontrasten mellan att ta en skogspromenad för att sedan hänga på a(t)tackphest med andra studenter. Kontrasten mellan älgar, solnedgångar och spårvagnar.

Igår hängde jag som sagt på studentfest och kameran följde med. Resan till stan tog betydligt längre tid en vanligt. Längre tid för att himlen stod i brand, för att fyra älgar och en  handfull rådjur visade upp sig.

solnsoln2algdsc_9381-redigera-kopiadsc_9383-redigera

“Tänk om det kommer en spårvagn vid bron precis när jag går där, vilken cool bild jag skulle kunna få”, tänkte jag och min önskan besannades. 

dsc_9389-redigera

Det enda som bröt den spegelblanka ytan var ett gäng änder som avslutade dagen med ett kvällsdopp. 

Några gyckel och många skratt senare åkte jag hemåt igen. Från studentkorridorer till husliv, precis som jag vill ha det.

0
Fortsätt läsa
Stäng meny