Livet är inte kronologiskt

Jag stänger av larmet som tjuter när dörren öppnats. Sparkar av mig skorna på mattan, kastar jackan på skohyllan. Går raka vägen till köket och kaffebryggaren. Ställer upp datorn på köksön. Stannar. Det är något bekant med situationen, som om samma sak har hänt i ett annat liv. 

Ibland slås jag av känslan av att tiden står still samtidigt som den rusar iväg. Just igår var en sådan dag. Jag är flickan som rotar i skåpet i jakt på mellanmål efter ytterligare en dag i sjunde klass. Samtidigt är jag kvinnan som spontant besöker sitt föräldrahem efter en dag på universitetet. Som tagit bilen, vant parkerat på uppfarten.

Mina ben tar mig runt i huset utan att jag riktigt styr det själv. Stannar upp vid skjutdörrarna mot baksidan. Ser för mitt inre det lilla träd som låg på gräsmattan. I ett annat liv. Jag är flickan som är fem år och vill  klättra bland grenarna. Men som inte vågar klättra själv av rädsla för att falla. Samtidigt är jag kvinnan som fallit så många gånger, men som vet att det alltid går att resa sig igen.

Jag minns min brors och min glädje över den första snön. Hur vi skottade de få flingor som nått marken. Placerade allt i en hög. Hur vi spände våra små längdskidor runt vinterkängorna, klättrade upp för snöhögen vi kämpat med hela dagen. Hur vi tog fart med stavarna och åkte störtlopp. Hur vi ramlade precis nedanför backen. För att det inte fanns någon snö kvar som bar våra små kroppar. Jag är flickan som skakar av köld, som bankar på dörren med för stora tumvantar. Som får värma mig med varm saft och pepparkakor medan vintermörkret sänker sig utanför. Jag är kvinnan som tårögt tittar ut på den grå höstdagen, kvinnan som vill vara fem år igen.

Som liten ville jag bli stor, men igår kunde jag göra vad som helst för att få dricka varm saft och mysa framför en tecknad film. Kanske kommer det alltid att vara så, att vi vill ha det vi inte kan få. Som vi inte kan få för att tiden sprungit ifrån oss. Samtidigt är livet inte kronologiskt, vi reser i tiden varje dag. När vi ser andra barn leka lekarna vi lekte, när morfar berättar om sin barndom. Eller när kvinnan stirrar ut genom en glasruta och ser sitt femåriga jag klättra i ett träd.

14128661_1372711492746950_595713700_n

 

Kommentera

Stäng meny