När världen är i mörker kommer solen fortsätta att gå upp

Jag hade tänkt skriva ett glatt inlägg idag. Om vilken bra dag jag hade igår, om hur peppad och glad jag var. Idag vaknade jag upp med bultande huvudvärk utan att veta varför. Vid frukost slog jag på SVTs valvaka. Förstår inte riktigt vad jag ser på skärmen, måste liksom blinka extra hårt i tron om att text och bild på skärmen ska ändras. Men det gör den inte. 

Jag är helt tom. Först satt jag bara tyst, tänkte att det måste ha blivit fel. Valfusk förekommer ju alltför ofta, någon kanske bara skojar med mig? Vad som helst är troligare än att det jag ser är sanningen.

Plötsligt går det upp för mig. Och jag gråter. Funderar på vad det här betyder för mig, för familjer och vänner, för Sverige, Europa, USA, krigshärjade länder, utsatta minoriteter. Gråter ännu mer. Tänker att det inte är så konstigt att jag känner mig sjuk, när världen vi lever i är sjukare än någonsin.

Funderar över hur det kunde bli såhär, har vi inte lärt oss av historien? Har vi inte lärt oss att sexism och rasism inte har i vårt samhälle att göra? Att missnöjesröster sällan är bra röster?ozzy

Jag torkar tårarna i den mjuka pälsen, försöker se klart igen.

dsc_1087

Så tittar jag ut, ser soluppgången utanför fönstret. En liten strimma ljus, av hopp. Inser att jorden kommer fortsätta snurra, att solen kommer fortsätta gå upp. Att vi måste göra allt vi kan för att göra världen till en så bra plats som möjligt. Att det inte bara handlar om vem som bor i ett stort vitt hus. Att den lilla människan har så otroligt mycket mer makt, som vi kan använda till otroligt bra saker. Att vi mitt i all ilska inte får bli passiva, inte heller aggressiva. Utan att vi kan använda all den kärlek, förståelse och intelligens vi har till att aktivt göra vår omvärld till en bättre plats. Om vi alla gör det har vi så mycket mer makt än en ensam ledare någonsin kan ha. 

 

 

 

Detta inlägg har en kommentar

Kommentera

Stäng meny