Sedan i juli har jag haft planer på att fota soluppgången utan att det blivit av. Ursäkterna har hopat sig; det är för tidigt på morgonen och när jag väl är ledig vill jag sova. Men häromdagen insåg jag att solen går upp först efter åtta och att jag får sova ganska länge ändå.
I torsdags ringde klockan vid sju och någon minut senare satt jag i bilen mot Arkösund. Mest för min egen skull men också för att fotografera material till en folder jag gör i skolan.
När jag kom dit var det tyst och stilla med undantag för några gräsänder som bröt tystnaden då och då.
I båten till vänster i bild uppenbarade sig två fiskare. Vi pratade om soluppgången, hösten, turism och hur otroligt vacker en sommarstad i dvala kan vara.
Plötsligt skymtade solens första strålar i horisonten. ”Gotlandsmolnen”, sa ena fiskaren och pekade på dem. Jag nickade, låtsades att jag hängde med.
Lägg märke till hur himlen och ljuset förändras i takt med soluppgången, här har jag solen i ryggen.
Jag fick vänta länge på soluppgången. Avsaknaden av vantar och mössa gjorde det outhärdligt men när strålarna träffade mitt ansikte var det värt flera gånger om.
Fiskarna vinkade hejdå och försvann. Av alla bilder är det nog den här jag gillar mest.
Maria
Åh vi hade våran båt i Arkösund i nästan 10 år, tills för 2-3 år sen. Så härligt att se bilderna, längtar till skärgården.
Mia Bergvall
Arkösund är verkligen underbart och inte bara på sommaren. Det finns en helt annan stillhet där under vinterhalvåret även om sommaren såklart är härlig också!