A sky full of stars

  • Foto

Idag vaknade jag upp och fick direkt en dålig känsla i kroppen. Ni vet när man känner sig sjuk innan man ens öppnat ögonen? Just precis så och givetvis har jag en viktig datortenta idag som jag inte får missa.

Så jag kurerar mig. Dricker baljor med te, tar bilen för att slippa en virus- och bacillfull buss, packar ner halstabletter och sitter länge vid frukostbordet. Förbereder mig lite tentan, identifierar typsnitt och redigerar bilderna nedan. Någon supermåne lyckades jag inte föreviga men igår utspelade sig det här skådespelet utanför köksfönstret. Det blir inte mycket häftigare än så!

dsc_1131molnmane

0
Fortsätt läsa

Att vara där Jag mest av allt vill

Så länge jag kan minnas har jag sprungit. Haft skyhöga mål, mål som är till för att uppfyllas. Jag har uppfyllt det jag drömt om. Vissa kallas det tur, tur att jag är så driven och att saker går min väg. Jag kallar det blod, svett och tårar. Ångest som kryper in i själen, som ger en otrolig styrka men även gör mig skör. 

Att springa framåt är bra. Det är bra om man varvar det med en skön promenad i solen, joggar några steg, tar ett hoppsasteg här och var, kanske spurtar från brevlådan till ytterdörren. Men att spurta ett ultramaraton utan vila är rent av ohälsosamt. Särskilt om du har skor som skaver eller ett band på linnet som ständigt åker ner. På samma sätt är det idiotiskt att alltid ha fokus på det stora målet och aldrig njuta på vägen. Idiotiskt att fokusera på det om ångest skaver som en sten i bröstet eller minnet är just ett minne blott. Eller att alltid känna sig fel, att ha känslan av att vara på fel plats vid fel tidpunkt.

För det är så det är om Du har bråttom, Du är aldrig på rätt plats. Det finns miljoner saker som är viktigare.

De senaste veckorna har något inträffat och jag känner knappt igen mig själv. Jag har börjat plocka bort, gjort min to-do-list kortare, ökat antalet luckor i schemat. Första veckan kändes det hela som slöseri med tid. Varför ska jag ha så mycket dötid?

Någon vecka senare klarnade det hela. Fler luckor innebär mer tid, tid till att sätta mig in i uppgifter och framförallt hinner jag återhämta mig för att vara sjukt grym på saker när jag väl gör dem. Den där idén om att jobba två till tre dagar i veckan under studietiden har varit sig vara rentav korkad. Den fungerar när jag har möjlighet att ta en ledig dag mitt i veckan men är en omöjlig ekvation om jag inte har chans till egentid, sambo- och familjetid samt träning.

Jag började tänka på det här när jag läste ett inlägg hos Jeanna och fastnade för hennes ord nedan:

“Min doktor säger att jag är understimulerad och jag tror att min kille ler bakom servetten när han får höra det. Han tycker att jag är lite för bra på att stimulera mig. Men det är en sak att hålla sig jäkligt upptagen. En annan att göra saker som faktiskt utmanar ens verklighet lite grann. Faktum är att jag har ägnat mycket tid åt att vara alldeles för upptagen för att hinna göra det.”

Luft i schemat gör att jag kan fokusera och prestera. Och dricka bubbel en onsdagskväll, gå på öppet hus, lyfta tunga vikter, mysa i soffan och dricka kaffe hos svärföräldrarna. Saker som är minst lika viktiga när allt kommer omkring, synd att det tog 20 år innan jag lyssnade på det. Det är som bekant en sak att veta något och en helt annan att göra det!

0
Fortsätt läsa

En kväll i november

  • Foto

Igår när jag åkte hem från jobbet vid sju var det inte mörkt! Fullmånen lyste upp på ett sätt jag aldrig skådat tidigare. Vägen som i vanliga fall inte urskiljs mer än tack vare reflexpinnarna i vägrenen badade i ett silverskimrande ljus. Jag överdriver inte om jag säger att jag nästan fick fälla ner solskyddet för att inte bländas.

dsc_1105

Sol eller måne?

När matkoman efter kvällens gyrostallrik lagt sig tog jag med mig kameran och stativet ut. Är det något jag gillar med min Nikon D7200 är det att man med hjälp av Wifi-funktionen kan använda mobilen som fjärrutlösare. Perfekt en kväll där min snabbaste slutartid låg på åtta sekunder.

Just igår testade jag mitt standardobjektiv (18-105mm) vilket jag inte använt för kvällsfotografering tidigare. Men jag blev riktigt nöjd, särskilt med bilden nedan. Ser ni stjärnbilden?

karlavagnen-husstjarnor

Hittar ni lilla karlavagnen i denna?

0
Fortsätt läsa

Man juckade omkull träd

Inte en rubrik jag någonsin tänkt skriva men konstigare saker har ju hänt i världen. Jag har aldrig ansett mig vara en kreativ person, men inser att jag nog faktiskt haft fel. Jag har bara inte haft tid till det. Har istället haft fullt upp med saker jag trott varit viktiga. 

Igår hade jag sex timmar av kreativitet framför mig. Vår lärare hade – med hjälp av en extern föreläsare som jobbar på Making Waves – gjort en workshop. Uppgiften var att göra en anfang. För dig som inte vet vad en anfang är följer här Wikipedias definition:

     Anfang är inom kalligrafin och typografin en förstorad och ofta omarbetad och utsmyckad första bokstav av en text, ett kapitel etcetera. Bruket uppkom på 600-talet. Under medeltiden kunde handskrifternas anfanger uppta en hel boksida.

Vi skulle hitta en valfri text och skapa en anfang som förklarade textens innehåll. Vår grupp har uppenbarligen en ganska låg nivå på humor och googlade därför tills vi fastnade för artikeln Man juckade omkull träd. Den väcker onekligen många frågor; Vad hade mannen på sig? Var han kanske på väg hem från en firmafest? Varför gick kvinnan ut? Hur stort var trädet? Så många frågor utan svar.

dsc_0240

Kanske ska tillägga att vi inte ritat detaljerna i bilden, detta gjordes av en förbipasserande klasskamrat. 

dsc_0242

Vi klippte sedan ut texten och laborerade med dess placering.

dsc_0244

Melina skötte postringen för att proportionerna i bilden skulle bli rätt.

dsc_0246dsc_0249

Slutresultatet ser ni ovan. Trädet består av just bark från en lönn medan trädkronan består av murgröna. Placeringen av mannens arm är så här i efterhand inte optimal men det blev också det roliga i vår anfang.

Sjutton vad kul det var att skapa fritt utan krav. Detta gjorde vi endast för att det är kul, vårt K kommer alltså inte att bedömas.

 

0
Fortsätt läsa

Unna dig en pannkaksfrukost

Det finns en sak jag alltid unnar mig på helgerna; en god frukost. Våfflor eller pannkakor är en stående favorit. Gärna tillsammmans med hallon, banan och kokos eller varför inte chokladkräm, jordnötssmör och blåbär? Imorgon är det äntligen lördag och här kommer lite inspiration. 

Jag är en rutinmänniska och våra helgmornar ser ganska lika ut. Jag vaknar först, släpper ut katterna, trycker på knappen till kaffebryggaren som jag med lite tur förberett kvällen innan. Om klockan inte är speciellt mycket (läs; mindre än tio-halv elva) brukar jag dricka dagens första kaffekopp framför datorn medan jag scrollar igenom lite bloggar och kanske skriver ett inlägg.

dsc_1044

När klockan närmar sig uppvak för min andra halva brukar jag brygga mer kaffe och påbörja frukosten. Just i lördags blev det pannkakor med recept från Hanna (Hur bra som helst). När hela huset genomsyras av pannkaksdoft väcker jag T om han inte vaknat av slamrandet i köket.

dsc_1038

Har använt boken Friendly food så mycket att texten börjat nötas bort, säkerligen är det pannkakssmeten som gjort ett besök på boksidan.

dsc_1047dsc_1048

Sedan äter vi frukost länge, njuter av att inte ha någon tid att passa. Helgfrukostarna är alltid ett tillfälle då jag är lite extra tacksam. Tacksam över att jag har ett stort kök där jag kan breda ut mig och över att jag har någon av bjuda på frukost varje helg.

Vem vill du bjuda på helgfrukost? Och vad vill du bjuda på?

0
Fortsätt läsa

När världen är i mörker kommer solen fortsätta att gå upp

Jag hade tänkt skriva ett glatt inlägg idag. Om vilken bra dag jag hade igår, om hur peppad och glad jag var. Idag vaknade jag upp med bultande huvudvärk utan att veta varför. Vid frukost slog jag på SVTs valvaka. Förstår inte riktigt vad jag ser på skärmen, måste liksom blinka extra hårt i tron om att text och bild på skärmen ska ändras. Men det gör den inte. 

Jag är helt tom. Först satt jag bara tyst, tänkte att det måste ha blivit fel. Valfusk förekommer ju alltför ofta, någon kanske bara skojar med mig? Vad som helst är troligare än att det jag ser är sanningen.

Plötsligt går det upp för mig. Och jag gråter. Funderar på vad det här betyder för mig, för familjer och vänner, för Sverige, Europa, USA, krigshärjade länder, utsatta minoriteter. Gråter ännu mer. Tänker att det inte är så konstigt att jag känner mig sjuk, när världen vi lever i är sjukare än någonsin.

Funderar över hur det kunde bli såhär, har vi inte lärt oss av historien? Har vi inte lärt oss att sexism och rasism inte har i vårt samhälle att göra? Att missnöjesröster sällan är bra röster?ozzy

Jag torkar tårarna i den mjuka pälsen, försöker se klart igen.

dsc_1087

Så tittar jag ut, ser soluppgången utanför fönstret. En liten strimma ljus, av hopp. Inser att jorden kommer fortsätta snurra, att solen kommer fortsätta gå upp. Att vi måste göra allt vi kan för att göra världen till en så bra plats som möjligt. Att det inte bara handlar om vem som bor i ett stort vitt hus. Att den lilla människan har så otroligt mycket mer makt, som vi kan använda till otroligt bra saker. Att vi mitt i all ilska inte får bli passiva, inte heller aggressiva. Utan att vi kan använda all den kärlek, förståelse och intelligens vi har till att aktivt göra vår omvärld till en bättre plats. Om vi alla gör det har vi så mycket mer makt än en ensam ledare någonsin kan ha. 

 

 

 

0
Fortsätt läsa

I skogen är du aldrig ensam

  • Foto

Jag älskar att vara ute och jag älskar att vara i skogen. Oftast är jag ensam, men ändå inte. Ständigt omgiven av havets kluckande mot klipporna, vinden som susar och det vackraste av fågelkvitter. 

Som häromdagen när jag ock kameran än en gång var på äventyr. Framför mig såg jag närbilder på älgar, rådjur och rävar. Perfekt ljus från solen som kämpar sig in mellan granarna. Vackra reflektioner i vattenbrynet. Det blev inget sådant. Inga pangbilder alls, inte förens jag var minuter från att ge upp. Då hörde jag plötsligt ett ljud ovanför mig, ett litet pickande. En blåmes. Upptagen med att picka i grenen, oberörd av utlösarens febrila klickande. Oberörd av hur jag smög runt i jakt på en bra vinkel. Till slut slet jag fram kameraväskan, bytte mitt 50mm mot ett teleobjektiv. Kunde i lugn och ro föreviga den här krabaten.

Än en gång påminns jag om de små sakerna. Att det är de små detaljerna i livet så gör livet så där galet underbart att leva. Som när man är ensam i en skog utan att vara ensam, omgiven av kluckande hav, susande vind och fågelkvitter.

dsc_1005dsc_1000dsc_1008

0
Fortsätt läsa

Årets första snö

Jag har sagt förut att jag älskar årstider, älskar varenda liten skiftning i naturen. Jag spenderade lördagen hos mina föräldrar där snöflingor singlade ner men vägrade färga den gröna gräsmattan vit. När vi åkte hem igår mötte vi bilar täckta av snö utan att förstå hur det var möjligt.

Men ju närmare hem vi kom desto mer förändrades landskapet och väl hemma pryddes gräset av ett vitt lager.

dsc_1049dsc_1058dsc_1062dsc_1066

Vi har fått sällskap under äppelträdet flera gånger den senaste veckan och fallfrukten jag så prydligt krattade ihop igår kalasas det för fullt på.

Jag känner mig inte redo för snökaos än men njuter verkligen av att snön ljusar upp litegrann. Och det är så mycket mysigare att lyssna på julmusik och dricka julmust snön singlar ner utanför fönstret.

0
Fortsätt läsa

Att vara entreprenör

Att säga att jag är entreprenör vore enligt vissa en överdrift. Jag pluggar på heltid, jobbar extra här och där, har inget eget företag. Att då påstå sig vara entreprenör är kanske inte helt sant men samtidigt ingen lögn heller. Jag har dock gjort det till min egen sanning.

Varför? Min dröm är att jobba med det jag vill, var, när, hur och med vilka jag vill. Vägen dit kommer inte vara spikrak men väl värt det. Och jag tänker såhär; om jag varje dag ser mig själv som entreprenör kommer det bli en sanning för mig. Och om jag vet vad jag vill är det så mycket lättare att koppla bort andras förväntningar på hur jag “bör” tjäna mina pengar.

Om jag ser mig själv som entreprenör redan nu innebär det också att det jag gör har ett syfte och är en del av ett större sammanhang. Mina studier, mitt fotograferande, skrivande, alla ideella uppdrag med mera blir en del av mitt personliga varumärke Mia Bergvall AB. Och kanske är det också det som är en del av att vara entreprenör; att göra allt möjligt för att det är förbannat kul.

Att vara entreprenör (eller frihetsprenör) är ett sätt att leva. För mig innebär det att få göra saker för min egen skull, för att det utvecklar mig som människa. Väl utfört arbete ger pengar i plånboken för mig och inte ökad bonus för en VD.

Det här inlägget är en del av Frihetsprenörer bloggar om… att vara entreprenör. Ytterligare personer som skrivit om entreprenörskap är Malin och Clara!

dsc_0826

Att veta var man är på väg är en förutsättning för att orka med sena pluggkvällar och tidigare morgonar. 

Vad är Din relation till ordet entreprenörskap? Berätta i kommentarsfältet!

 

0
Fortsätt läsa

Välkommen November!

November tog mig med storm. Med frost, snö (!?) och regn. Det har riktigt smattrat mot fönsterrutorna. På vägen till bussen har jag dragit upp luvan extra mycket, längtat extra mycket tills jag ser bussen komma över krönet för att släppa in mig i värmen.

Jag tycker till skillnad från de flesta om november. Jag älskar vetskapen om att advent är på ingång. Jag älskar att mysa inomhus med raggsockor och tjocktröjor. Älskar att promenera för att sedan komma in i värmen. Jag älskar alla månader, alla årstider, alla skiftningar som får mig att känna mig levande.

Jag vill att november ska bli en riktig mysmånad med allt vad det innebär. I november vill jag:

  • Tända ljus varje dag.
  • Dricka glögg och mumsa på pepparkakor, det sistnämnda har jag tjuvstartat med.
  • Vistas utomhus mycket, i dagsljus förstås.
  • Skriva mycket, både här och på mitt bokprojekt som varit vilande ett tag.
  • Dricka bubbel och bada bubbelbad hos mina föräldrar. I mörkret under en gnistrade stjärnhimmel.
  • Mysträna. Lägga strong lift på hyllan en period, träna det jag känner för baserat på dagsform.
  • Ha tjejkväll. Ser framför mig god mat och gott vin.
  • Spendera tid framför tvn(!) Jag är ingen tv-tjej men att krypa ner under en filt med han med stort T slår det mesta en ruggig höstkväll.
  • Läsa! Björnstad av Fredrik Backman ligger vid sängkanten. Började igår och ska till T att om det är något jag vill lära mig så är det att skriva lika vackert.
  • Plugga. Jag vill plugga. Jag trivs som fisken i vattnet med det och spenderar gärna mycket tid på kontoret med både kurslitteratur och adobe-programmen.
  • Gå på julmarknad. Äta brända mandlar, provsmaka närproducerad mat, äta lussekatter.

Förra årets julmarknad vid Ekenäs slott och novembers första frost.

 

0
Fortsätt läsa
Stäng meny