Att bejaka sin inre tant

Jag har alltid varit lillgammal av mig. Sedan jag och T blev sambos har det dock eskalerat och i många fall identifierar jag mig lättare med betydligt äldre personer än mina jämnåriga. 

Min nya tantintresse är definitivt fåglar. När jag var yngre lovade jag mig själv att inte vara det minsta intresserad av de fjäderklädda varelserna. Jag tyckte det var så töntigt. Inom mig suckade jag när någon av mina föräldrar upptäckte årets första domherre och stod som tända ljus vid fönstret. Så skulle jag aldrig bli.

Och häromdagen köpte jag en fågelmatare. Och fågelfrön. Och talgbollar. Jag hörde också mig själv tänka att de kanske inte gillar solrosfrön. Varpå fåglarna istället äter hemgjord granola jag inte orkat äta upp. Och smörgåsrån. Och digestivekex.

Tantigare än såhär blir det nog inte. Bortsett från när jag odlar i odlingslådorna förstås, eller planterar lökar inför våren.

dsc_22022dsc_21911

Det bor nog en inre tant eller farbror inom oss alla även om vi inte inser det själva.
Hur bejakar du din inre farbror eller tant?

Detta inlägg har 3 kommentarer

  1. tycker det låter fantastiskt! jag bejakar min inte tant (som vaknat till liv ganska nyligen) genom att älska krukväxter, att så och odla och safta och sylta!

    1. Javisst är det fantastiskt! Krukväxter är jag än så länge inget proffs på, det är mer trädgårdsfix jag gillar. Drömmer dock lite om att lära mig mer om blommor generellt, vore kul att ha något annat än orkidéer hemma 🙂

  2. Haha åh, är själv en liten tant och som jag älskar det!

Kommentera

Stäng meny