Förfrusna händer men värme i själen

För inte så länge sedan skrev jag om hur Norrköping gick från att vara en tråkig stad till kanske den vackraste. Jag älskar de gamla husen, vattnet som slingrar sig genom staden, lugnet som sänker sig i takt med mörkrets inbrott. På Instagram fascineras jag dagligen av Lindhs Grafiska och jag föll för ett tag sedan för en bild tagen utanför Norrköpings Stadsmuseum.

När jag och Klara spenderade en vardagskväll med kamerorna i högsta hugg var jag förstås tvungen att fota ovan nämnda gränd:

dsc_2521dsc_2532

Vår promenad fortsatte längs Strömmen. Det var vi, hundägarna och fiskarna. Resten av befolkningen hade tagit sitt förnuft till fånga och höll sig innan i skydd för kylan.

dsc_2555dsc_2561dsc_2562

Med förfrusna fingrar satt jag en timme senare i bilen på väg hem. Med klapprande tänder och med högsta värmen på i bilen. Det är sådana här kvällar jag känner mig riktigt levande. Jag älskar kontrasten mellan mörkt och ljust, kyla och värme. Därför längtar jag till maffiga solnedgångar mitt i sommaren, gula rapsfält och promenader längs havet. Som en kontrast till raggsocker, isiga bilrutor och hala vägar.

Ta hand om er!♥

 

Kommentera

Stäng meny