Att inse när beslutet är fel

Att inse när beslutet är fel

Häromdagen stoltserade jag här med att jag tagit ett klokt beslut. Ett beslut som visade sig vara felaktigt. Efter en introduktionsdag på det tilltänkta sommarjobbet insåg jag att det inte fungerade för mig. Ibland är det starkt att ta nya beslut, men ibland är det starkare att inse när det var fel.

I torsdags gick jag alltså min introduktionsdag på ett äldreboende. Min bild av ett äldreboende är att de flesta äldre har ont och är trötta men desto mer pratglada och genuint intresserade av vad som händer i omvärlden. Jag kunde inte ha mer fel. Smärtan, stelheten och tröttheten visste inga gränser och de flesta spenderade hela dagen sängliggandes. Min kontakt med brukarna bestod därför främst i att klä på och av, bjuda till frukost, lunch, eftermiddagskaffe och middag samt förbereda för natten. Jag hade verkligen inte förstått hur skruttig man faktiskt är den dagen man hamnar på ett äldreboende.

För mig var det en chock. Efter en halv dag insåg jag att det inte skulle fungera för mig som är en högkänslig person. Jag kan inte hålla distansen till arbetet utan tar på mig allas känslor. När jag kom hem grät jag. För de äldres skull och för min egen. För min egen oro inför sommaren. För att jag varit så korkad att jag tacka nej till mitt nuvarande jobb innan jag visste om jag skulle trivas på det nya.

Så klockan sju igår morse klev jag in i den butik jag idag jobbar. Erkände att jag gjort bort mig och frågade om mitt misstag kunde rättas till. Det kunde det. Sedan gick jag vidare till min andra introduktionsdag och valde att fullfölja den. Inte för att den var nödvändig för mig men för att jag säkerligen skulle behövas där.

För vissa är det här kanske ett misslyckande, men för mig en viktig lärdom. På två arbetsdagar lärde jag mig mer om mig själv än jag trodde var möjligt på så kort tid. Att veta var man inte vill jobba är lika viktigt som att veta var man vill. Jag lärde mig hur högkänslig jag faktiskt är, att det var så här ”illa” hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Men nu vet jag. Jag vet också att jag älskar att jobba med människor och kommunikation, men att denna situation var helt fel för mig. Jag har lärt mig att man inte säger upp sig någonstans innan man vet att det nya kommer att fungera. Alla chefer är inte lika förlåtande som min.

Så igår skålade vi i bubbel för att Pelle fått jobb och för att jag tackat nej till ett. Kontrasternas dag. Årets första grillning hann vi också med. Och en massa prat om högt och lågt. Livet alltså, rörigt och kämpigt ibland men så himla fint när man tänker efter.

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *