Uppmuntrar du andras drömmar och mål?

Alla svenska ungdomar vill bli artister och fotbollsspelare. Men barn från fattiga områden vill bli läkare och advokater, de vill förändra saker. Det är ju en himla tur att barn här inte blir exakt vad de vill utan faktiskt pluggar och blir något vettigt.”

Har ni också hört människor resonera så här? Jag har under min uppväxt hört det flera gånger. Ofta följs det av resonemanget att trygghet alltid är bäst; att man ska välja en utbildning som garanterat ger jobb, att vi inte ska sticka ut och inte ta för mycket plats.

Hjälper eller stjälper du?

Jag är övertygad om att människor resonerar så i all välmening. För vad skulle hända om alla fortsatte tänka att de ska bli fotbollsproffs för att sedan bli sjukt besvikna när de inser hur svår konkurrens det är? De skulle bli just besvikna och ingen vill se sitt barn bli det.

Men vad skulle hända om vi vände på det? Om vi uppmuntrade stora drömmar och mål men även förklarade att de måste kämpa järnet för att nå fram. Då börjar vi bygga pannben och jävlar anamma vilket kan vara bland de viktigaste egenskaperna som ett barn kan begåvas med.

Lita på andras beslutsförmåga

Man kan tro att det här slutar när man växer upp, att vi förlitar oss på att vuxna människor är kapabla att ta bra beslut. Men så är inte fallet. Allt för många människor verkar se det som en uppgift att berätta för andra vad som är möjligt och vad som inte är det.

För mig sker detta bland annat när jag pratar pengar och karriär. När jag berättar att jag vill starta eget och jobba mycket hemifrån. Då måste någon berätta att det är tufft, svårt, att jag måste bokföra själv, att jag inte kommer ha någon fritid, att det är skönare att vara anställd. Innerst inne är de säkert medvetna om att jag redan vet allt det där. Så varför är det så viktigt att berätta det för mig? Om jag hade tyckt det låter superskönt att vara anställd hade jag väl sett till att bli det?

Detsamma gäller när vi berättar om våra hundplaner för någon. Att skaffa hund är nämligen både dyrt och tidskrävande. Och tänk om hunden blir sjuk och det inte täcks av försäkringen!? Att påtala det uppenbara vore som om jag skulle berätta för en hockeyspelare att utrustningen är dyr och skaderisken är hög. Ingen av oss tjänar på att jag gör det.

3 frågor att ställa sig själv

Jag tror inte att man ifrågasätter andras beslut för att vara dryg utan enbart för att man inte vet bättre. Och jag tror att alla har gjort det någon gång. Därför tänkte jag avsluta med tre tips på hur du undviker att hamna i fällan.

1. Är X och jag på något sätt olika?

Om svaret är ja säger det säkerligen sig självt att ni har olika drömmar och mål. Oavsett om det gäller partner, boende, jobb, semesterdestination eller färg på jackan. 

2. Har jag några drömmar jag inte försökt uppnå?

Kanske har du länge drömt om något men inte ens försökt nå dit. Om vi tror att vi inte klarar av att uppnå våra mål är det högst troligt att vi inte tror på andras förmåga heller. 

3. Känner jag avundsjuka?

Om du svarade ja på fråga 2 är sannolikheten stor att du svarar ja här också. De flesta människor har ett enormt bekräftelsebehov och det kan därför vara tufft att se andra tänka utanför boxen (eller ibland bara annorlunda). Givetvis är det ännu tuffare att se andra lyckas om du inte kan glädjas åt det. 

Hur reagerar du när andra berättar om sina drömmar och mål? Vad drömmer du själv om? Hur reagerar andra på dina visioner?

Och kom ihåg:

Det är oförlåtligt att göra vad man inte älskar, särskilt om man lyckas. – källa

 

 

 

 

Kommentera

Stäng meny