Lite obalans är också balans

Balans. Vad tänker du på när du hör ordet balans? Mitt största problem i livet är onekligen att hitta den där balansen. 

Under min gymnasietid tippade bägaren fullständigt över och jag levde med ständigt stress och ångest, ibland även panikångest. Jag insåg att jag var tvungen att ta tag i mig själv innan det blev ännu värre. Tack vare fantastiska människor i min närhet blev det bättre, de bra dagarna var fler än de dåliga.

Såhär i efterhand inser jag att de bra dagarna var de när allt var i perfekt balans. När jag inte hade så mycket på min att-göra-lista, när bussen kom i tid, när maten smakade bra och människor i min närhet agerade som jag förutsatte. De dåliga dagarna däremot tycktes alltid inträffa när något oväntat hände. När bussen var inställt, en skoluppgift kändes övermäktig eller någon agerade på ett oväntat sätt.

Men jag har lärt mig något: definitionen av ett liv i balans är inte att bägaren aldrig tippar över. Det handlar om hur vi tacklar det som händer. Givetvis måste vi skapa förutsättningar för balans men vi kan inte bygga vårt välmående på att balansen alltid finns där. Vi kan inte basera det på att allt alltid ska vara perfekt.

Istället behöver vi lära oss att vila i tanken att allt kommer bli okej. Just nu upptar plugg och jobb lite mer tid än vad som är optimalt men jag vet att det är tillfälligt. Och jag vet att det är okej, för den här situationen är inte för alltid.

Att hitta sin egen balans är onekligen det första steget mot lycka och välmående. Det andra steget är onekligen att inse att den perfekta balansen nästan aldrig finns i vardagen. Ibland jobbar man för mycket, ibland tränar man för lite. Ibland är man trött för att hunden vaknar klockan sju en lördag, men det är inte alltid så.

Livet handlar inte bara om hur du har det, utan hur du tar det.

 

 

Kommentera

Stäng meny