I naturen hör jag vad hjärtat vill säga

Det är lördag morgon och jag går som alltid en kort promenad med Sally. Löven skiftar i gult, rött och orange, det klafsar under mina skor och Sally är dyngsur på bara någon minut. Allt är sådär tyst och stilla som det bara kan vara en disig oktobermorgon.

När vi kommer ut på den lilla grusvägen möter vi en jägare. Jag frågar var de kommer jaga och får reda på att älgjakten äger rum precis bakom vårt hus i den del av skogen vi går i varje dag. De kommer dessutom släppa ett antal jakthundar.

Jag skulle såklart kunna fortsätta min promenad med Sally lös utan någon som helst hänsyn till den stundande jakten. Istället småpratar vi lite om hur jakten gått hittills innan jag vänder hemåt igen. Jag hämtar kopplet (som alltid glöms hemma) och fortsätter promenaden åt ett helt annat håll.

Det jag älskar med att bo på landet och dessutom vistas mycket i skog och mark är att jag lever med naturen. Jag följer årstiderna, anpassar mina dagar efter när det är ljust och mörkt ute, inte efter när gatlyktor är tända eller släckta. Om våren njuter jag av hur allt flodas efter mörker och kyla. Om sommaren proppar jag munnen full av blåbär, om hösten korgen full med svamp. På vintern njuter jag av gnistrade snö och frostiga träd.

Jag har full respekt för att många trivs bättre i stan men ibland önskar jag att stadsborna fick flytta ut hit en vecka. För att njuta av lugn och ro, tystnad och stillheten. För när omgivningen inte fylls av konsumtionshets och stora reklamskyltar händer något inom oss. Plötsligt hör vi vad själen vill, vad hjärtat önskar mest av allt. När vi inte har något att lyssna på börjar vill lyssna till vår egen röst. Det är den finaste gåvan naturen kan ge oss.

Och för att den ska fortsätta med det krävs att vi lever med naturen. Att vi tar beslut som baseras på mer än vår egen vilja. Som baseras på en vilja att göra gott. Det gäller inte bara när det är älgjakt utanför huset utan i alla stora och små val vi gör.

0

Kommentera

Stäng meny
Instagram