Varför jag ser mig själv som frilansare

I mitt huvud är jag frilansare. Detta trots att jag inte har eget företag. Anledningen är ganska enkel: jag tänker mig att jag lever ett frilansande liv*. Eller entreprenöriellt (kom jag på ett nytt ord nu?).  Låt mig förklara.

Det finns inga vanliga dagar för mig, ingen vanlig vecka, ingen vanlig månad. Jag gör det jag känner för och det som känns kul här och nu. Idag (dvs i måndags) hade jag en föreläsning klockan åtta. Halv elva var jag hos frisören. Lunchen kombinerades med telefonmöte med kollegor på Sustainergies. I skrivande stund är klockan halv två och jag tänkte njuta av vädret. Gå en lång promenad i skogen och kanske jobba lite i eftermiddag/kväll om lusten infinner sig. Och pilla i trädgården. Klippa ner vissnade grenar och röja upp lite.

Min brist på riktiga rutiner i kombination med blandade jobb är det som skapar massa frihet. Jag är i skolan tre till fyra dagar i veckan, jobbar i butik nån helg i månaden och jobbar hemifrån ibland. Går på möten med inspirerande personer, tar sovmorgon mitt i veckan och spenderar mycket tid utomhus. Ibland har jag massa saker inplanerat och ibland inget alls. Ibland spenderar jag en eftermiddag med att klappa kor, en annan hänger jag i stan.

Hur beroende är du av rutiner för att vardagen ska fungera?

*Min bild av frilansare är högst subjektiv. Ni kan säkerligen ha en helt annan uppfattning om vad begreppet innefattar.

0
Fortsätt läsa

Utmaning: Att ha karriär bland kobbar och skär

I onsdags hade jag mitt första möte på Valdemarsviks sparbank där jag arbetar som hållbarhetscoach. Sparbanker är inte som andra banker och jag tror inte att Valdemarsviks sparbank är som andra sparbanker. Jag tror att de är lite roligare och lite bättre.

När andra bankar förkortar sina öppettider och låser dörrarna gör de tvärtom. De bygger om ett torg, öppnar flera entréer och uppmanar alla förbipasserande att slinka in på en kopp kaffe. Eller boka ett mötesrum. Eller snacka bolån.

Jag gillar när människor tänker utanför ramarna. Och jag gillar företag där medarbetarna bjuder på sig själva. Och att de medarbetarna bryr sig om sina kunder.

Hur som helst, det var en parentes. Vad jag egentligen tänkte berätta om är mitt uppdrag. Det närmaste halvåret ska jag arbeta med hur man får unga, drivna människor att vilja bo i Valdemarsvik. En bruksort utan bruk men med kobbar och skär. En liten stad där alla känner alla, en stad där människor trivs. Men som många tror är staden där alla gett upp, de som lever där är de som blev kvar.

Så konstaterade vi att man inte kan ha mer fel. Visst är konkurrensen hårdare i storstäderna men där finns i alla fall kunder. Att driva framgångsrika frisörsalonger eller caféer i småstäderna är svårare. De verkliga entreprenörerna är de som får det att gå runt i städer folk flyttar ifrån. Jag tror det är så lätt att glömma det.

Hur jag ska lösa den här komplexa uppgiften har vi ännu inte beslutat men jag är förstås sjukt taggad. Hoppas ni vill följa med på resan!

SparaSpara

0
Fortsätt läsa
Stäng meny