Det är inte coolt att ha för mycket att göra

De senaste månaderna har skalat bort mycket saker som stulit både tid och energi. Jag spenderar till exempel inte längre två timmar på en buss varje dag och jag slösurfar så lite som möjligt. Jag upplever helt enkelt att jag har väldigt mycket tid. Omgivningen däremot verkar förutsätta att jag är ständigt upptagen. 

Häromdagen fick jag ett telefonsamtal och hann inte att svara. Jag drog ett snabbt sms tillbaka och sa att jag skulle återkomma. Fick svaret “Ingen fara, förstår att du har fullt upp”. Några dagar tidigare hade jag bortprioriterat en kvällsaktivitet och en kompis som gjort detsamma skrev i ett sms “Jag förstår att du inte heller hann gå dit”.

Varför förutsätter vi att alla är så upptagna hela tiden? Och varför tenderar vi att credda varandra för det? Jag hade inte fullt upp vid något av exemplen ovan, men jag prioriterade. Det är inte coolt att ständigt ha fullt upp. Däremot är det coolt att skapa en så harmonisk vardag som möjligt där man prioriterar det som är viktigt. Och att prioritera vissa saker innebär förstås att jag tvingas välja bort annat.

Så här års vill jag verkligen njuta. Jag vill vara ute medan solen står som högst och på kvällarna vill jag krypa upp i soffan med en bra bok. Och det innebär förstås att jag prioriterar bort andra saker. Vi kan inte göra allt. Lagom är definitivt bäst. Nu ska jag  prioritera bort tvätthögen och prioritera ytterligare några inlägg här.

Ha en fantastisk tisdag!

 

0
Fortsätt läsa

Så nu bor jag här med min kanin, sa hon. Jag har två, svarade jag och sedan var isen bruten.

Sedan jag börjat plugga på distans spenderar jag ganska mycket tid ensam. Jag uppskattar egentiden men ibland saknar jag att umgås med mina vänner. Så igår begav jag mig till stan för att möta upp en potentiell vän som jag aldrig träffat innan. I mina ögon blev det en fullträff.

Jag gillar verkligen att träffa nya människor men upplever att många håller sig till sin gamla vanlig vänskapskrets. Men hur härligt är det inte att träffa personer med en helt annan bakgrund än en själv? Det var precis vad jag gjorde igår. Vi fick kontakt via facebookgruppen “Heja livet Vänskap” och bestämde träff för en fika. Efter att ha besökt en drös överfulla caféer hamnade vi på en större kedja, dagen till ära tio meter från livemusik eftersom köpcentrumet bjöd på en rad (högljudda) aktiviteter. Vi pratade om allt och inget och skrattade mer eller mindre konstant i nästan tre timmar. Bra start på vad jag hoppas blir en fin vänskap!

Med det här inlägget vill jag peppa dig till att våga göra något liknande! Våga möta nya människor och våga bjud på dig själv, livet blir så mycket härligare då!

1
Fortsätt läsa

Sommaren ger tid till planering och längtan

Den här sommaren har jag checkat ut totalt och det har varit så välbehövligt. Till skillnad från de senaste åren har jag inte jobbat konstant utan unnat mig en massa ledighet. Och det fantastiska? Ur ledigheten föds en stark längtan till att göra drömmar till verklighet.

När jag är ledig och inte har något planerat går dagarna åt till sovmorgon, skogspromenader, fika och trädgårdsfixande. Det går i ett så långsamt tempo att jag verkligen tvingas stå ut med mitt eget sällskap och inre tankar. Det finns så mycket jag vill göra, så mycket jag drömmer om att jag inte vet var jag ska börja. Att då tvingas stanna upp och fundera är nyttigt, jag är i starkt behov av att kunna prioritera mina drömmar i rätt ordning. För även om det är roliga saker jag vill göra kan jag inte åstadkomma allt på en gång.

Så jag fortsätter filosofera. Skriver ner idéer, lyssnar på inspirerande podcasts, läser både skönlitteratur och böcker om framgångsrik försäljning och personlig utveckling.

I slutet av semester tänker jag börjar skriva ner. Göra en prioriteringslista och formulera mål. Sannolikheten att de uppnås ökar lavinartat så snart jag skrivit ner och uttalat dem högt.

Semester behöver inte betyda att man stannar upp helt. Istället använder jag min tid till att drömma stort och se om mina nuvarande mål stämmer överens med mina drömmar. Och mitt i allt detta njuter jag så klart av sol, bad, vin, vänner, hundbus och lata dagar!

Drömmer och planerar du mycket på semestern?

0
Fortsätt läsa

Leva för bloggen eller blogga om livet?

En av mina favoritbloggare Sandra har valt att lämna bloggvärlden. En av anledningarna är att hon “lever i blogginlägg”. Allt som upplevs ska kunna formuleras så det blir till glädje för någon annan  vilket skapar en ohälsosam stress. Trots mitt lilla antal läsare kan jag känna igen mig i det. Resultatet? En massa planerande och rejäl skrivkramp.

Tänk dig en skogspromenad en solig sommarkväll. Fåglarna kvittrar, ett rådjur skymtar mellan träden och ljuset är perfekt. De flesta njuter av ögonblicket, är närvarande. Det är jag också, men samtidigt går hjärnan på högvarv för att hitta de bästa formuleringarna. Hur berättar jag om det varma solljuset så att andra förstår? Hur låter fåglarna?

Timmar eller dagar senare är det dags att låta fingrarna dansa över tangenterna. Det tar tvärstopp. Det är som att allt redan formulerats så många gånger att det inte längre låter bra. Jag har tröttnat på meningarna, dess betydelse och kraft har hunnit blekna.

Jag älskar att skriva, fotografera och dela med mig. Samtidigt hatar jag att plocka smultron på strå och ta en bild istället för att äta dem direkt. Tröttnar på att tänka i text och bild snarare än i vad jag känner just där och då.

Livet må vara underbart i text och bild men det är fasen så mycket vackrare när det upplevs här och nu.

Mitt mål den närmaste tiden är att hitta en balans i det här. Att ibland lämna kamera och mobil hemma och inte fundera över hur saker uppfattas av andra. Här vill jag visa er hur jag lever, men jag vill inte leva för att visa er saker.

0
Fortsätt läsa

Bland rabarber och smultron

Äntligen juni och officiellt sommar. Tiden då trädgården står i full blom, vi tränar på sånger till skolavslutningen där jag jobbar extra, solen tycks aldrig gå ner och vi kan äntligen njuta av middag utomhus. Jag tycker nog detta är den härligaste tiden på året, jag blir så lycklig av vädret.

 

Vårt tomt ligger bredvid ett gärde och med skogen bakom knuten. Därför har vi en mängd blommor, både planterade och vilda. Jag hänger aldrig riktigt med i sommarens framfart: plötsligt blommar allt och jag har knappt hunnit märka hur grenarna knoppats.

Precis som katten njuter jag av varenda minut utomhus och vill knappt gå in. Jag äter de flesta måltider ute och spenderar otalig tid med att vattna blommor, plocka ogräs och gosa med kaninerna. Det är verkligen underbart att bo såhär! Det ger ett sånt lugn att gå runt och pyssla utan att stressa. Nu längtar jag efter att våra odlingslådor ska fyllas av ätbara saker såsom jordgubbar och kryddor. Och efter rabarber, fläder och smultron.

Gillar du att pyssla i trädgården?

0
Fortsätt läsa

Vad är ett äventyr?

Vad tänker du på när du hör ordet äventyr? Bergsklättring, fjällvandring eller forsränning? Eller finns det rent av äventyr runt hörnet?

Häromdagen hade vi en diskussion här hemma som fick mig att fundera. Jag ansåg mig vara en äventyrlig person i jämförelse med den jag lever med. Han kontrade med att fråga på vilket sätt jag skulle vara det, han själv kunde verkligen inte förstå hur jag menade.

Jag förklarade att jag är ute mycket mer, att jag söker lite mer kickar och vill uppleva saker i vardagen. Han kunde och andra sidan inte förstå vad mina långpromenader har med äventyr att göra.

För mig är äventyr att uppleva och göra saker som gör vardagen lite mindre inrutad. Ofta ställer jag det i relation till andra saker: en långpromenad där jag inte brukar gå är exempelvis långt mer äventyrligt än att stanna hemma. Givetvis förstår jag att saker kan vara mer eller mindre äventyrliga men för mig är det inte det som är viktigt, det viktigaste är att det händer något som får mig att känna frihet.

Vad säger ni? Vad krävs för att något ska vara ett äventyr? Räcker det att fota björklöv i skogen eller måste det vara storslagna vyer och lejon?

DSC_095116465215_1875224059415666_4300571627025858560_ndsc_0084-3dsc_0965dsc_9535-redigera-2dsc_7959-redigera

När vi ändå snackar äventyr vill jag tipsa er om Kvinnliga Äventyrare som är ett samarbete mellan Morakniv och Vandringsloggen. Kika in för en massa härlig inspiration!

0
Fortsätt läsa

9 saker att längta till

Ibland känns som att livet går lite i uppförsbacke. Jag är inne i en period med lite för mycket att göra och då känns det väldigt skönt att ha saker att längta till. Även om jag för tillfället bara gör roliga saker så gillar jag inte när att-göra-listan aldrig tar slut. Men när den väl nått sitt slut vill jag göra följande: 

DSC_3311Solnedgångar vid vattnet.

DSC_0951Sommarvärme och långa skogspromenader.

DSC_0366
Att träna såhär hårt, det var alldeles för länge sedan jag fick till ett riktigt girlpowerpass.

dsc_3637-kopia
Dricka kaffe i sällskap av fantastiska vänner.

dsc_2842Äta skaldjurstacos på stranden med fötterna nedborrade i den solvarma sanden.

dsc_0167-4
Hälsa på en tant med en tvättbjörn i sovrummet, får jag uppleva det igen blir jag förvånad.

dsc_2604_53e8b82d2a6b2270ff726897Rosé i glada vänners sällskap.

dsc_4889_55543db49606ee483976dc9c
En riktigt varm vårdag.

img_8404_53e934fc2a6b22576bd728a1
Att hänga med den här fina tjejen och alla andra yngre släktingar. 

0
Fortsätt läsa

Aktiv avkoppling & en himla massa vårtecken

Det här inlägget påbörjades den nionde april. Sedan kom aprilvädret emellan och det har liksom blivit liggandes bland utkasten lite för länge. Men äntligen har vädret vänt och vi har återupptagit trädgårdsfixandet igen. Eftersom inlägget fortfarande är aktuellt publicerar jag det ändå och hoppas på att värmen är här för att stanna!

Nu när våren kommit med besked är det onekligen en del vi husägare måste ta tag i. Plötsligt ska gräsklipparen fram, äppelträd ska klippas ned och grillen börjar användas igen. 

Vissa saker är nödvändiga medan en del sysslor enbart utförs för nöjes skull. För mig är det avkopplande att fixa utomhus. Att få vara kreativ utan att sitta framför en dator är så härligt! Förra veckan hade jag en helt ledig helg och jag bestämde mig för att ta det riktigt lugnt. Det innebär för mig bland annat att begränsa tiden framför telefon och dator. Jag behöver verkligen minska mängden intryck ibland och vad passar då bättre än att fixa iordning trädgården?

Till att börja med rensade jag ur odlingslådorna. Nu håller jag alla tummar och tår för att inte mördarsniglarna invaderar i år i igen. Här planeras för morötter, rädisor, sallad och diverse kryddor. Gräslöken överlevde sniglarnas attack och har redan nu växt upp rejält.

DSC_4083

Hela baksidan hos oss omges av fläder. För någon vecka sedan klippte jag ner några av träden rejält i ett försök att ge mer näring till de återstående grenarna. När blommorna slår ut i sommar doftar det fantastiskt och på tal om blommorna är det läge att göra saft på de jag sparade förra sommaren. Bättre sent än aldrig.

DSC_4086DSC_4095

Våren får såklart flytta in också men jag räknar med att i sommar plantera ut dessa skönheter. Krukorna fyndade jag i en loppisgrupp på Facebook i somras för en ynka tia.

DSC_4105

Det största vårtecknet är kanske ändå när dessa godingar börjar hänga utomhus igen. De uppskattar verkligen att få vara ute och gör en massa glädjeskutt.

Vilket är ditt bästa vårtecken?

 

0
Fortsätt läsa

Uppmuntrar du andras drömmar och mål?

Alla svenska ungdomar vill bli artister och fotbollsspelare. Men barn från fattiga områden vill bli läkare och advokater, de vill förändra saker. Det är ju en himla tur att barn här inte blir exakt vad de vill utan faktiskt pluggar och blir något vettigt.”

Har ni också hört människor resonera så här? Jag har under min uppväxt hört det flera gånger. Ofta följs det av resonemanget att trygghet alltid är bäst; att man ska välja en utbildning som garanterat ger jobb, att vi inte ska sticka ut och inte ta för mycket plats.

Hjälper eller stjälper du?

Jag är övertygad om att människor resonerar så i all välmening. För vad skulle hända om alla fortsatte tänka att de ska bli fotbollsproffs för att sedan bli sjukt besvikna när de inser hur svår konkurrens det är? De skulle bli just besvikna och ingen vill se sitt barn bli det.

Men vad skulle hända om vi vände på det? Om vi uppmuntrade stora drömmar och mål men även förklarade att de måste kämpa järnet för att nå fram. Då börjar vi bygga pannben och jävlar anamma vilket kan vara bland de viktigaste egenskaperna som ett barn kan begåvas med.

Lita på andras beslutsförmåga

Man kan tro att det här slutar när man växer upp, att vi förlitar oss på att vuxna människor är kapabla att ta bra beslut. Men så är inte fallet. Allt för många människor verkar se det som en uppgift att berätta för andra vad som är möjligt och vad som inte är det.

För mig sker detta bland annat när jag pratar pengar och karriär. När jag berättar att jag vill starta eget och jobba mycket hemifrån. Då måste någon berätta att det är tufft, svårt, att jag måste bokföra själv, att jag inte kommer ha någon fritid, att det är skönare att vara anställd. Innerst inne är de säkert medvetna om att jag redan vet allt det där. Så varför är det så viktigt att berätta det för mig? Om jag hade tyckt det låter superskönt att vara anställd hade jag väl sett till att bli det?

Detsamma gäller när vi berättar om våra hundplaner för någon. Att skaffa hund är nämligen både dyrt och tidskrävande. Och tänk om hunden blir sjuk och det inte täcks av försäkringen!? Att påtala det uppenbara vore som om jag skulle berätta för en hockeyspelare att utrustningen är dyr och skaderisken är hög. Ingen av oss tjänar på att jag gör det.

3 frågor att ställa sig själv

Jag tror inte att man ifrågasätter andras beslut för att vara dryg utan enbart för att man inte vet bättre. Och jag tror att alla har gjort det någon gång. Därför tänkte jag avsluta med tre tips på hur du undviker att hamna i fällan.

1. Är X och jag på något sätt olika?

Om svaret är ja säger det säkerligen sig självt att ni har olika drömmar och mål. Oavsett om det gäller partner, boende, jobb, semesterdestination eller färg på jackan. 

2. Har jag några drömmar jag inte försökt uppnå?

Kanske har du länge drömt om något men inte ens försökt nå dit. Om vi tror att vi inte klarar av att uppnå våra mål är det högst troligt att vi inte tror på andras förmåga heller. 

3. Känner jag avundsjuka?

Om du svarade ja på fråga 2 är sannolikheten stor att du svarar ja här också. De flesta människor har ett enormt bekräftelsebehov och det kan därför vara tufft att se andra tänka utanför boxen (eller ibland bara annorlunda). Givetvis är det ännu tuffare att se andra lyckas om du inte kan glädjas åt det. 

Hur reagerar du när andra berättar om sina drömmar och mål? Vad drömmer du själv om? Hur reagerar andra på dina visioner?

Och kom ihåg:

Det är oförlåtligt att göra vad man inte älskar, särskilt om man lyckas. – källa

 

 

 

 

0
Fortsätt läsa

Sveriges kanske vackraste stad

För några år sedan var min dröm att flytta ifrån den här hålan. Att få gå på nya gator, se andra människor. Människor som inte är så inrutade. Människor som drömmer större, gör mer. Slippa se den gula byggnaden mitt i vattnet. Slippa strömmen som flyter genom staden. 

Men så blev jag av flera anledningar kvar, anledningar som jag jag inte ångrar ett dugg. Det var trots det med blandade känslor som jag bestämde mig för att plugga här. Att vara den som blev kvar låter så hemskt och jag kunde avundas de som tog steget och upptäckte nya städer. Men kärlek till sambo och familj väger betydligt tyngre än att få flytta till en ny stad. Upptäcka nya platser kan man faktiskt göra utan att flytta.

Så började universitetet och jag lärde känna en stor skara nyinflyttade. Människor som stannade upp och utbrast saker som “Vad vackert det här är!” “Det här är den finaste stad jag varit i!” och “Här vill jag bo för alltid!”. Och plötsligt var inte Strykjärnet inte längre bara en ful byggnad.

Förra veckan var jag och min nyfunna vän Klara ute med kamerorna. I minusgrader spenderade vi timmar med att fotografera de mest karaktäristiska byggnaderna i den här staden.

dsc_2463dsc_2472dsc_2489dsc_2484

dsc_2499

dsc_2494
Kärleksparken, som för övrigt Han med stort T har anlagt. 

Jag tror att vår omgivning blir som vi tänker oss att den är, vare sig det finns någon sanning i det eller inte. När jag det senaste halvåret umgåtts med personer som älskat den här staden har jag själv börjat göra det. Och jag tror att den här filosofin kan appliceras på allt. Tänker du att är värdelös agerar du som om du vore det. Tänker du att du är trött somnar du på föreläsningen. Utgår du ifrån att du ska misslyckas ökar också risken för att göra det. Så hörrni, omge er av människor och tankar som ger er den boost ni behöver!

0
Fortsätt läsa
Stäng meny