Är vi så stressade som vi påstår?

Det går inte att blunda för att vår vardag ställer stora krav på oss, att vi ständigt är omgivna av måsten. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om vi är så stressade som vi påstår oss vara. 

När jag möter klasskompisar jag inte pratat med på ett tag frågar jag såklart om det är bra med dem. I nio fall av tio är svaret att det där det ”men det är ju så stressigt nu”. Precis som förra gången jag frågade, och gången innan det. Ibland frågar jag vad som är så stressigt men får inte riktigt något svar. ”Jo men du vet, vi har ju en inlämning om tre veckor och en redovisning nästa onsdag,” svarar någon. ”Och så ska jag köra spinning ikväll.”

Och jag tänker att det är det som är livet. Livet går ut på att vi har saker att göra, ibland har vi mer och ibland mindre. Men vi kan inte tillåta oss att vara konstant stressade över det.

Vad kan man göra?

Jag tror såhär: antingen är du stressad för att ditt schema är för fullspäckat under en för lång period. Eller så tror du att du är stressad.

Jag har länge varit det sistnämnda men insett hur dåligt jag mår av det. Om jag tror att jag alltid är stressad har jag tillslut ingen ork kvar den dag det faktiskt är för mycket att göra.

Och om du har för mycket att göra: ta ett kliv tillbaka! Det är okej att avboka kompisdejter, strunta i ideella projekt eller käka hämtmat ibland.

Hur tänker du kring stress? 

Fortsätt läsa

Att vara närvarande och ständigt uppkopplad, går det?

Det senaste året har det blivit tydligt för mig hur mycket jag behöver ta det lugnt. Läsa en bok, gå en långsam promenad, yoga eller skriva. Och var och varannan gång känner jag att jag vill dela med mig. Instagramma eller blogga. Och så inser jag att så fort kameran åker fram är ögonblicket av närvaro och stillhet förlorat. 

Så snart jag börjar fundera på hur en aktivitet eller ett ögonblick kan användas här eller någon annanstans händer det något. Lugnet inom mig rinner sakta bort. Jag vill ju vara i nuet, inte fundera på hur mina aktiviteter kan förvandlas till instagramvänligt material. För sanningen är att väldigt lite i min vardag är instagramvänligt utan ansträngning.

Dessutom känns det lite som att jag ljuger för er: kan jag stoltsera med att jag kopplar av en stund varje dag om jag samtidigt fotograferar det eller formulerar ett blogginlägg i huvudet? Jag tycker inte det.

Istället kan jag bara konstatera att det är förbannat svårt att vara människa. Att räcka till för både sig själv och andra och samtidigt få den välbehövliga vilan är inte lätt.

Nog om det, nu ska jag äta lunch och ge mig ut på hösten femte svampplockning. Kanske i sällskap av kameran, kanske i sällskap av enbart mina egna tankar.

Fortsätt läsa

Dagens påminnelse: Allt är inte som det ser ut!

Det är så lätt att bli avundsjuk på andras liv. Tro att alla andra har det bättre, är snyggare, har bättre sex, sover mer och tränar oftare. Därför är det viktigare än någonsin på att se bortom tillrättalagda bilder och texter. 

Igår insåg jag att jag behövde nya bilder på mig själv till såväl bloggen som min portfolio. Jag satt hemma i myskläder och hade inte ens duschat. En dusch senare slängde jag på mig smink och en snygg tröja. Kamerastativet hittade jag inte så jag travade böcker och lådor på skrivbordet och lade kameran uppe på. En av bilderna jag tog är den nedan.

Jag blev nöjd men vet ni vad som inte syns? Att jag har leopardmjukisbyxor med matchande slitna tofflor. Och att jag sitter i något som kan liknas vid jägarvila för att synas ordentligt i kameran.

Så kom ihåg det nästa gång du ser en bild på sociala medier. Kameran kan vi vrida i en specifik riktning för att dölja tvätthögar och utspilld coca-cola på soffbordet. Vi kan photoshopa bort rynkor, finnar och annat som vi inte tycker passar in.

Och kom ihåg det viktigaste: Alla duger som vi är!

Fortsätt läsa

Upplevelsebakis

Den här veckan går i vilans tecken. Jag vill helst sova dygnet runt, ha tyst omkring mig och ha mycket tomma ytor i schemat. Varför? För att de senaste veckorna bestått av det motsatta.

En fantastisk helg

Helgen som gick var underbar, vi maxade verkligen med allt vi tycker om! Vid fredag lunch åkte vi till Stockholm där jag startade med en anställningsintervju. Vi fortsatte sedan ut till Lidingö där vi lämnade bilen och tog en öl innan vi åkte tillbaka till stan. Jag hade överraskat Tobbe med en natt på hotell. Efter god mat och drinkar somnade vi vid midnatt och vaknade upp lagom till uppdukad frukostbuffé. Resten av lördagen bestod av häng hos släkten innan vi på söndagen begav oss hemåt.

Det där med mycket folk

Men det finns en baksida med Stockholm; mycket människor på liten yta! Resultatet av en allmänt intensiv period, tunnelbaneåkande och IKEA-besök helgen efter löning blir lite mycket för mig.

Vila, vila lite till och avboka

Hade det här varit för något år sedan hade jag struntat fullkomligt i vad min kropp försöker säga. Men jag är klok nog att veta att kolsyrekänsla i huvud och bröstkorg bara kan botas på ett sätt: vila. Så jag plockar svamp i skogen, gosar med sambo och djur, tittar på Bonde Söker Fru, läser böcker och sover. Och avbokar kanske helgens planer.

Blir du upplevelsebakis?

Fortsätt läsa

Sömn före allt

Något jag ofta reagerar på är andras relation till sömn. Att många underskattar dess superkraft. Studenter som pluggar till efter midnatt oavsett när vi börjar dagen efter. Föräldrar som tar tag i dagens måsten efter att barnen somnat och därmed själva inte får mer än några få timmars sömn. För mig är sömnen helig.

Igår bytte jag en tidig föreläsning mot sovmorgon. Halv nio ringde klockan efter tio timmars sömn. Det kan tyckas dumt att skippa den kanske viktigaste föreläsningen på hela veckan. Men utan att få sova ut vet jag att min förkylning kommer blomma ut, jag kommer ha noll energi och bli stressad. Dessutom har jag lång resväg och dåliga busstider vilket innebär att jag inte är hemma förens efter klockan två trots att föreläsningen slutade vid tio. Förutom sovmorgon fick jag dessutom mycket gjort tack vare restiden jag sparade.

Jag jobbar verkligen på att tänka långsiktigt kring såväl hälsa som prestationer. Ibland är det smart att strunta i sina måsten och istället hämta ny energi. Särskilt när resten av veckan bjuder på en massa saker jag varken vill eller kan missa.

Hur tänker du kring sömn?

Fortsätt läsa

Vikten av att berömma mjuka värden

I vårt samhälle ger vi varandra beröm för prestationer. Jag får ofta beröm för att jag orkar ha så många projekt igång samtidigt, för att jag är effektiv och för att jag alltid ser lösningar på problem. 

Men det stannar ofta där. Vi uppmärksammar de egenskaper som är viktiga på ytan men missar att berömma de egenskaper som gör oss unika. Hur ofta berättar du för din vän vilken fantastisk lyssnare hon är, för din pojkvän hur rolig han är eller för din mamma att hon är omtänksam?

Anledningen till att jag ens reflekterar över det här är ett telefonsamtal jag fick förra veckan. En av mina närmaste vänner – som numera bor på annan ort – ringde och ville berätta något. Hon ville berätta vilken fantastisk människa jag är och att det verkar som att jag äntligen börjat nå den där livsbalansen. Att jag verkar tillfreds. Och det gjorde mig så jäklans glad! Jag levde länge på det samtalet.

Vem kan du höra av dig till idag och ge en liknande komplimang?

Fortsätt läsa

Lite obalans är också balans

Balans. Vad tänker du på när du hör ordet balans? Mitt största problem i livet är onekligen att hitta den där balansen. 

Under min gymnasietid tippade bägaren fullständigt över och jag levde med ständigt stress och ångest, ibland även panikångest. Jag insåg att jag var tvungen att ta tag i mig själv innan det blev ännu värre. Tack vare fantastiska människor i min närhet blev det bättre, de bra dagarna var fler än de dåliga.

Såhär i efterhand inser jag att de bra dagarna var de när allt var i perfekt balans. När jag inte hade så mycket på min att-göra-lista, när bussen kom i tid, när maten smakade bra och människor i min närhet agerade som jag förutsatte. De dåliga dagarna däremot tycktes alltid inträffa när något oväntat hände. När bussen var inställt, en skoluppgift kändes övermäktig eller någon agerade på ett oväntat sätt.

Men jag har lärt mig något: definitionen av ett liv i balans är inte att bägaren aldrig tippar över. Det handlar om hur vi tacklar det som händer. Givetvis måste vi skapa förutsättningar för balans men vi kan inte bygga vårt välmående på att balansen alltid finns där. Vi kan inte basera det på att allt alltid ska vara perfekt.

Istället behöver vi lära oss att vila i tanken att allt kommer bli okej. Just nu upptar plugg och jobb lite mer tid än vad som är optimalt men jag vet att det är tillfälligt. Och jag vet att det är okej, för den här situationen är inte för alltid.

Att hitta sin egen balans är onekligen det första steget mot lycka och välmående. Det andra steget är onekligen att inse att den perfekta balansen nästan aldrig finns i vardagen. Ibland jobbar man för mycket, ibland tränar man för lite. Ibland är man trött för att hunden vaknar klockan sju en lördag, men det är inte alltid så.

Livet handlar inte bara om hur du har det, utan hur du tar det.

 

 

Fortsätt läsa

Vad behöver du idag?

God morgon! Här duggar regnet utanför bussfönstret och himlen är dystert grå. Stanna upp en stund, hur har du det? Hur känns det i kroppen? I själen? 

Ta en paus från det du gör och fundera på vad du behöver idag. Vill du gå på stan med en vän? Eller kanske sitta hemma nedkrupen under en filt med en kopp te och en bra bok?

Oavsett vad du behöver idag ber jag dig att lyssna till din egen röst. Innerst inne vet du vad du behöver. Och ofta lirar det inte riktigt med de krav vi ställer på oss själva. Men kanske kan du stryka något från din att-göra-lista och unna dig att göra det du känner för.

Jag önskar dig en fantastisk tisdag. Ta hand om dig!

Fortsätt läsa

Det ska kännas att leva

Det finns en varningsklocka jag försöker hålla utkik efter. Likgiltighet. När jag varken känner mig hög eller låg är det något som inte stämmer. 

Jag känner mycket, alldeles för mycket enligt andra. Som häromdagen när jag lyssnade på Anna-Karin Nybergs sommarprat under en skogspromenad och riktigt fulgrät över hur orättvist livet kan vara. Som när solen glittrar mellan trädtopparna och jag vill skrika rakt ut som Ronja Rövardotter.

Men så kommer dagar då jag inte känner något alls. När jag vaknar utan att vara genuint glad över en ny dag. Då kaffet smakar helt okej och morgonpromenaden är ett nödvändigt ont. Idag är lite av en sån dag. Jag har en massa idéer som cirkulerar men varken lust eller energi till att förverkliga dem just idag.

Det är så lätt för mig att piska mig själv hårdare då. Men jag inser också att det är det motsatta som behövs. Så idag lyssnar jag på extra glad musik, extra intressanta podcasts och omger mig av sånt som inspirerar. För det sämsta jag kan göra en sån här dag är att göra sånt som inte skapar känslor.

Jag vill känna, högt och lågt, om än mest högt. Jag vill skratta, gråta, fuldansa, fnissa och glädjas. All annan tid är bortkastad.

Fortsätt läsa

Tre steg till att hitta din nya drivkraft!

Sommaren är snart över och vardagen börjar krypa igång. Ofta behöver vardagen mer struktur och för det krävs såväl planering som motivation. Du behöver plocka fram din drivkraft och vet du inte vilken det är måste du finna den! Hur gör man då?

Vissa saker gör vi för att vi alltid har gjort det. Du kanske jobbar på samma arbetsplats länge, går samma väg till jobbet, äter samma frukost. För mig är träning en sådan sak. Jag har aldrig behövt leta aktivt efter min drivkraft. Men plötsligt har jag insett att min drivkraft lämnar lite att önska. I det här inlägget kommer jag därför använda just träning som exempel.

 Vi har alltid en drivkraft

Allt du utför kräver ett visst mått av drivkraft eller motivation. Ofta är vi knappt medvetna om den eftersom de val vi gör har blivit en vana. Att tro att vi saknar drivkraft är fel, men ofta har vi en drivkraft mot fel saker. Om du alltid hamnar i soffan efter jobbet beror det inte nödvändigtvis på att du saknar träningsmotivation. Däremot är drivkraften till soffläget större.

Identifiera din nuvarande drivkraft

Min tidigare drivkraft till träning har varit yta. Träning gör mig snyggare (?), attraktivare (?) och populärare (?). Att ha en drivkraft är förstås bra men den måste vara positiv. Min drivkraft fanns i att bli en bättre version av ett dåligt jag vilket lämnar mig med en mängd negativa känslor. I takt med att jag fått en bättre relation till mig själv minskade min träningsmängd. Min drivkraft började försvinna.

Hitta din nya drivkraft

Efter en tid blev min drivkraft att vara stark, ruggigt stark. Och till sist kom även detta att kännas oinspirerande. Jag behövde hitta en drivkraft som känns peppande och skapar positiva känslor.

Steg 1 blev att skriva ner hur jag vill må och hur jag vill spendera mina dagar.

Steg 2 blev att ställa frågan: Hur behöver jag träna för att kunna uppnå det?

Steg 3 kan låta tråkigt: Bara gör det!

Jag insåg att jag vill träna för att klara av vardagen som innebär en del tunga lyft men också mycket stillasittande. Jag vill vistas utomhus och prioritera rörelse före träning och yoga före styrka. Och jag kan lova att steg tre är så mycket enklare när du gjort de två föregående. Varför? Jo, du har ditt varför, din drivkraft!

Har du lätt eller svårt att hitta din drivkraft? Finns det något område i ditt liv där du saknar motivation? Berätta!

 

Fortsätt läsa
Stäng meny