När Du ger får Du dubbelt tillbaka

Min livsfilosofi är enkel; det du ger får du alltid tillbaka. Det spelar ingen roll vad det gäller. Jag tror på att hjälpa andra och är övertygad om att den som är bra att ge också får. Och att den som ger är den som är lyckligast. 

I söndagskväll väntade inte bara vår ena katt på verandan utan också en liten kattfröken. En liten, nätt rödspräcklig tjej med vit hakklapp. Vi öppnade dörren i tron om att hon skulle sitta kvar medan vi gick in. Men hon följde oss in utan att tveka. Jag kastade ut henne men det hjälplösa jamandet utanför fick mig att snart öppna igen. Efter att ha kastat i sig mat somnade hon i soffan.

Vi kunde inte förmå oss att släppa ut henne. Särskilt inte när jag konstaterade att hon hade skabb och en misstänkt fraktur på svansen. I måndags lämnade jag henne inomhus när jag begav mig till skolan, när jag kom hem mötte hon mig i dörren. På nätterna har hon sovit tätt intill oss.

Idag tog jag med henne till veterinären av två skäl; leta eventuell chipmärkning samt behandla öronskabben. Det var en konstig känsla att stå där med ett djur som inte är ens eget. Lägga tid, energi och pengar på någon som kan ryckas ifrån en på ett ögonblick. Veterinären var bekymrad över hennes svans och vi beslutade att söva henne för röntgen. Den visade sig vara bruten och det gjorde ont i mig. Jag fäster mig vid djur mycket fortare än jag någonsin fäst mig vid en människa. Extra ont gjorde det vetskapen att en eventuell ägare kanske inte kommer ägna varken frakturen eller såren en tanke. Men jag satt där, lyssnade på veterinärens och djurskötarens råd, drack äckligt kaffe ur pappmugg och klappade hennes mjuka päls. Viskade att hon snart skulle må bra. Tre utskrivna recept senare fick vi åka hem.

Några timmar senare fick jag ett meddelande. En kvinnas jobbarkompis saknade sin katt, katten som vi efter bara ett dygn döpt till Zingo övertygade om att få behålla.

Och för några timmar senare stod en familj i vår hall. Redo att hämta hem sin stallkatt. Stallkatten som var “för social och en för dålig råttjägare”. Som helst ville sova inne hela dagen men inte fick. Som hos sin riktiga ägare inte skulle ha fått varken veterinärbesök eller mediciner (att jag inte ens blev ersatt för hela veterinärkostnaden är inget annat än pinsamt). Jag känner mig gråtfärdig, tycker hemmet känns tomt utan henne. Jag sa med en skämtsam ton till ägarna att hon var välkommen tillbaka, men jag inser att det inte finns något skämtsamt i ordens betydelse.

Samtidigt är jag glad, stolt. Jag känner mig inget annat än stolt över den kärlek och engagemang vi gett till en för oss okänd katt. Hur vi på ett så självklart sätt hjälpt en trasig själ i nöd. Att det för oss var en ickefråga huruvida vi skulle öppna vårt hem, om vi skulle spendera några pengar. Och jag tror att det är en del av min livsfilosofi; What goes around comes around. Vi gav både tid, pengar och energi men den känsla det ger gör det värt flera gånger om. Det är inte en uppoffring, det är en del av den person jag vill vara. Och jag vet att det jag ger kommer jag alltid att få tillbaka.

skarmavbild-2016-12-06-kl-18-43-51

 

0
Fortsätt läsa

Fem har blivit sex

Att leva lantliv är inte komplett utan en drös djur. Att ha en katt sovandes på magen, mötas av dem på uppfarten efter en lång skoldag, ha en kanin som skuttar runt i köket eller kurar ihop sig vid halsen på en.

Så i veckan blev vi alltså sex stycken i familjen. Jag, han med stort T, Ozzy, Elvis, Elton och X. Två fyrbenta med korta öron, två med väldigt långa öron.

X är en ett-årig kanintjej som hos den förra ägaren haft det söta namnet Snövit. Snövit låter dock inget bra tillsammans med med övriga namn och vi klurar därför på något som matchar de andras. Vi har som ni kanske ser artisttema på vår djur (Ozzy Osbourne, Elvis Presley & Elton John). Artistnamn med lite girlpower i – som dessutom ska passa på en kanin – verkar dock lättare sagt än gjort. Dessutom vill jag gärna att det börjar på E eller O. Så till följd av att en majoritet av alla kända artister under 1900-talet varit män är vår långöra alltså namnlös.

På listan över potentiella namn finns Celine (Dion), Ella (Fitzgerald) och Billie (Holiday). Namnlös eller ej så har hon hittat sin plats i flocken och trivs utmärkt i sällskap av både fyrbenta och människor. Elton är (kastrering till trots) kärare än någonsin och spenderar dagarna med att putsa hennes långa öron tills de badar i saliv.

Han med stort T har efter detta fynd meddelat att intagningsstopp gäller i familjen. Jag får alltså varken ankor, hund eller getter till sommaren. Jag får planera en övertalningsstrategi och under tiden njuta av att gosa med dessa. Det ger verkligen ro i själen att pyssla om dem. För mig är ett hem utan djur bara ett hus.

 

0
Fortsätt läsa

I skogen är du aldrig ensam

  • Foto

Jag älskar att vara ute och jag älskar att vara i skogen. Oftast är jag ensam, men ändå inte. Ständigt omgiven av havets kluckande mot klipporna, vinden som susar och det vackraste av fågelkvitter. 

Som häromdagen när jag ock kameran än en gång var på äventyr. Framför mig såg jag närbilder på älgar, rådjur och rävar. Perfekt ljus från solen som kämpar sig in mellan granarna. Vackra reflektioner i vattenbrynet. Det blev inget sådant. Inga pangbilder alls, inte förens jag var minuter från att ge upp. Då hörde jag plötsligt ett ljud ovanför mig, ett litet pickande. En blåmes. Upptagen med att picka i grenen, oberörd av utlösarens febrila klickande. Oberörd av hur jag smög runt i jakt på en bra vinkel. Till slut slet jag fram kameraväskan, bytte mitt 50mm mot ett teleobjektiv. Kunde i lugn och ro föreviga den här krabaten.

Än en gång påminns jag om de små sakerna. Att det är de små detaljerna i livet så gör livet så där galet underbart att leva. Som när man är ensam i en skog utan att vara ensam, omgiven av kluckande hav, susande vind och fågelkvitter.

dsc_1005dsc_1000dsc_1008

0
Fortsätt läsa

En (o)produktiv måndag

  • Foto

Ibland blir en dag inte alls som planerat. Måndagar brukar definitivt vara min mest produktiva veckodag men idag kändes huvudet mest som en påse med grillade marshmallows.

Jag åkte hem redan efter lunch och vilade en stund innan jag slog mig ner på kontoret med kaffe, krispiga äppelklyftor och riskakor. I en timme sprudlade kreativiteten för att sedan tvärdö.

Så vad gör man? Är man Mia kastar man sig in i bilen med kameran och beger sig mot Bråvikens naturreservat. Man spatserar runt bland tallar, granar, björkar och blåbärsris. Letar efter guldkornen som ett otränat öga missar. Fotar en massa i hopp om att någon bild blir löjligt perfekt. Man stannar en stund vid havet och njuter av den öronbedövande tystnaden innan man beger sig hemåt.

Bättre än så blir inte en (o)produktiv måndag.

dsc_8934-redigera-kopiadsc_8955-redigera-kopiadsc_8966-redigera-kopiadsc_9001-redigera-kopia

0
Fortsätt läsa
Stäng meny
Instagram