Tankar om tid

Vad är ditt förhållande till tid?
Komplicerat. Jag ser tid som en otroligt begränsad resurs som när som helst kan ta slut. Det innebär att jag vill hinna göra så mycket jag kan, man vet aldrig när möjligheten tas ifrån en.

Vilken tid på dygnet gillar du bäst?
Tidiga lördagsmorgnar innan dagen riktigt vaknat. Då hittar ni mig med en kopp kaffe i sällskap av katten samt datorn eller en bok. Då och då kikar jag ut genom fönstret och beundrar den magiska soluppgången.

En av alla favoritplatser hemma; vid köksfönstret

Jag är även svag för timmarna innan mörkers inbrott. När himlen färgas röd och lugnet infinner sig igen.

Vilken är det bästa veckodagen?
Har ingen specifik, kanske för att jag ofta jobbar helg och i dessa fall kompenserar med ledig tid mitt i veckan. Kanske för att jag uppskattar både plugg, jobb och ledig tid vilket gör att jag sällan upplever söndagsångest eller en otrolig längtan till helgen.

När går tiden som snabbast?
När vi äter frukost länge och inte har någon tid att passa, plötsligt är klockan efter tolv och halva dagen har gått. Eller när jag och min bästa vän Jessica ses och pratar ikapp allt som hänt.

När går tiden som långsammast?
När det är mörkt och kallt ute samtidigt som jag väntar på bussen. Eller när jag tar bilen till stan och får rött vid varenda trafikljus.

Hur länge tar det för dig att sminka dig?
Fem minuter, kanske tio om det händer något speciellt.

Vilken tidsepok skulle du vilja leva i bortsett denna?
Jag vet inte. Som kvinna skulle jag absolut inte vilja resa tillbaka alltför långt i tiden. Och andra sidan är jag livrädd för hur vi behandlar vår jord och vill inte ens föreställa mig hur den ser ut om en sisådär 100 år. Är nog rätt nöjd med nutiden.

Äter du fort eller sakta?
Fort. Han med stort T äter i ett rasande tempo som jag börjat ta efter. Är kanske rädd att han ska ta min mat?

Vad gillar du mest att lägga ner tid på?
Hänga med närmaste familj och vänner, fotografera, skriva och vara utomhus.

Vad gillar du minst att lägga tid på?
Betala räkningar, stå i kö, gå utomhus mitt i vintern med för tunna kläder, lyssna på människor som inte säger något vettigt och försöka sova när jag inte är tillräckligt trött.

När brukar du går upp och lägga dig på vardagar?
Vi somnar ofta mellan 21 och 22:30 och går upp mellan 05:15 och 06:30.

Ditt längsta förhållande?
Två och ett halvt år, än så länge.

Vad är den längsta perioden du varit singel?
18 år.

Vad skulle du gärna haft mer tid till?
Att vara utomhus i dagsljus, i dagsläget är jag för mycket i skolan för att lyckas med det. Till att skriva. Till att träffa släkt och familj.

Vad gjorde du för tre timmar sedan?
Pratade med Han med stort T samtidigt som jag drack kaffe och letade efter drömhus på Hemnet (skrev alltså inte detta idag utan igår).

Vad gör du om tre timmar?
Äter pannkakor och ser på film.

Var ser du dig själv om tio år?
Om tio år är jag fortfarande löjligt kär i Han med stort T. Vi bor i ett hus på landet men något närmare stan än i dagsläget. Vi har pool, ett stort kök och en punschveranda. Några ungar och minst en hund, ett gäng katter och några höns. Jag är egen företagare inom digital kommunikation eller projektledning alternativt har ett bra byråjobb med möjlighet att arbeta hemifrån.

0
Fortsätt läsa

Att vara där Jag mest av allt vill

Så länge jag kan minnas har jag sprungit. Haft skyhöga mål, mål som är till för att uppfyllas. Jag har uppfyllt det jag drömt om. Vissa kallas det tur, tur att jag är så driven och att saker går min väg. Jag kallar det blod, svett och tårar. Ångest som kryper in i själen, som ger en otrolig styrka men även gör mig skör. 

Att springa framåt är bra. Det är bra om man varvar det med en skön promenad i solen, joggar några steg, tar ett hoppsasteg här och var, kanske spurtar från brevlådan till ytterdörren. Men att spurta ett ultramaraton utan vila är rent av ohälsosamt. Särskilt om du har skor som skaver eller ett band på linnet som ständigt åker ner. På samma sätt är det idiotiskt att alltid ha fokus på det stora målet och aldrig njuta på vägen. Idiotiskt att fokusera på det om ångest skaver som en sten i bröstet eller minnet är just ett minne blott. Eller att alltid känna sig fel, att ha känslan av att vara på fel plats vid fel tidpunkt.

För det är så det är om Du har bråttom, Du är aldrig på rätt plats. Det finns miljoner saker som är viktigare.

De senaste veckorna har något inträffat och jag känner knappt igen mig själv. Jag har börjat plocka bort, gjort min to-do-list kortare, ökat antalet luckor i schemat. Första veckan kändes det hela som slöseri med tid. Varför ska jag ha så mycket dötid?

Någon vecka senare klarnade det hela. Fler luckor innebär mer tid, tid till att sätta mig in i uppgifter och framförallt hinner jag återhämta mig för att vara sjukt grym på saker när jag väl gör dem. Den där idén om att jobba två till tre dagar i veckan under studietiden har varit sig vara rentav korkad. Den fungerar när jag har möjlighet att ta en ledig dag mitt i veckan men är en omöjlig ekvation om jag inte har chans till egentid, sambo- och familjetid samt träning.

Jag började tänka på det här när jag läste ett inlägg hos Jeanna och fastnade för hennes ord nedan:

“Min doktor säger att jag är understimulerad och jag tror att min kille ler bakom servetten när han får höra det. Han tycker att jag är lite för bra på att stimulera mig. Men det är en sak att hålla sig jäkligt upptagen. En annan att göra saker som faktiskt utmanar ens verklighet lite grann. Faktum är att jag har ägnat mycket tid åt att vara alldeles för upptagen för att hinna göra det.”

Luft i schemat gör att jag kan fokusera och prestera. Och dricka bubbel en onsdagskväll, gå på öppet hus, lyfta tunga vikter, mysa i soffan och dricka kaffe hos svärföräldrarna. Saker som är minst lika viktiga när allt kommer omkring, synd att det tog 20 år innan jag lyssnade på det. Det är som bekant en sak att veta något och en helt annan att göra det!

0
Fortsätt läsa
Stäng meny